Lite mer samlad
Ja nu har det ju gått ett litet tag och lyckoruset ligger nu på en kontrollerbar nivå.
Jag kom på att jag faktiskt inte har uppdaterat här på ett tag vad som egentligen händer (för mina tre läsare..) så det börjar ju bli dags nu. Så vad är det egentligen som har försigått under den här månaden som jag har varit spårlöst försvunnen?
Jaime kom hem från Spanien än en gång. Jag fattar inte att de 3 OCH en halv veckorna gick så himla fort! Eller jag hade ju väldigt mycket att göra såklart, men ändå, det var som att jag klarade av det på ett helt annat sätt än vad jag brukar. Det kan ju behövas efter några separationer. Plus att vi kommer vara ifrån varandra under två hela månader i början av sommaren...det har hängt lite som ett grått moln över mig för jag vill ju inte vara ifrån honom. Det var jobbigare i början dock, nu har jag väl vant mig mer vid tanken och jag hoppas att de två månaderna kommer att gå bra (och att det inte blir en dag mer än det!).
Att du är fin ;)
Sen har min dansgrupp gjort en film för universitetet, med profesionella ljud och ljus -killar. Fy fasiken vad fränt det var! Det var så himla häftigt! Vi filmade en hel dag lite här och var och klippen såg så himla snygga ut! Det var verkligen en upplevelse att komma ihåg.
Beslutet om utlandsåret närmar sig med stormsteg. Jag blev kallad till intervju och den gick väl bra. Är väl några småsaker jag önskade att jag hade uttryckt på annat sätt. Men jag babblade på om än det ena än det andra och jag hoppas att de skickar iväg mig. Idag har de möte om vem som ska åka vars (jag är förvånad att det fortfarande inte heter vart) så nästa vecka får jag vet var jag kommer vara nästa år (=scary!) !
Annars har det väl inte hänt mer än det vanliga. Jag har tagit tag i studierna och suttit mycket utöver schemalagd tid, trots att vi, som vanligt, har haft schemalagt i princip åtta till fem, och det lönade sig med första tentan. Jag tror jag fick en fyra och självförtroendedippen som jag har lidit av börjar sakta men säkert bli mindre och mindre.
Nu till det som kommer:
Om en vecka åker jag upp till Luleå!!!! Jag behöver det verkligen, få träffa min familj och mina vänner. Jag saknar er så himla mycket! Jag saknar att prata med Carro jättemycket och det ska bli så kul att få träffa henne igen :)
Tack och hej!
Jag kom på att jag faktiskt inte har uppdaterat här på ett tag vad som egentligen händer (för mina tre läsare..) så det börjar ju bli dags nu. Så vad är det egentligen som har försigått under den här månaden som jag har varit spårlöst försvunnen?
Jaime kom hem från Spanien än en gång. Jag fattar inte att de 3 OCH en halv veckorna gick så himla fort! Eller jag hade ju väldigt mycket att göra såklart, men ändå, det var som att jag klarade av det på ett helt annat sätt än vad jag brukar. Det kan ju behövas efter några separationer. Plus att vi kommer vara ifrån varandra under två hela månader i början av sommaren...det har hängt lite som ett grått moln över mig för jag vill ju inte vara ifrån honom. Det var jobbigare i början dock, nu har jag väl vant mig mer vid tanken och jag hoppas att de två månaderna kommer att gå bra (och att det inte blir en dag mer än det!).
Att du är fin ;)
Sen har min dansgrupp gjort en film för universitetet, med profesionella ljud och ljus -killar. Fy fasiken vad fränt det var! Det var så himla häftigt! Vi filmade en hel dag lite här och var och klippen såg så himla snygga ut! Det var verkligen en upplevelse att komma ihåg.
Beslutet om utlandsåret närmar sig med stormsteg. Jag blev kallad till intervju och den gick väl bra. Är väl några småsaker jag önskade att jag hade uttryckt på annat sätt. Men jag babblade på om än det ena än det andra och jag hoppas att de skickar iväg mig. Idag har de möte om vem som ska åka vars (jag är förvånad att det fortfarande inte heter vart) så nästa vecka får jag vet var jag kommer vara nästa år (=scary!) !
Annars har det väl inte hänt mer än det vanliga. Jag har tagit tag i studierna och suttit mycket utöver schemalagd tid, trots att vi, som vanligt, har haft schemalagt i princip åtta till fem, och det lönade sig med första tentan. Jag tror jag fick en fyra och självförtroendedippen som jag har lidit av börjar sakta men säkert bli mindre och mindre.
Nu till det som kommer:
Om en vecka åker jag upp till Luleå!!!! Jag behöver det verkligen, få träffa min familj och mina vänner. Jag saknar er så himla mycket! Jag saknar att prata med Carro jättemycket och det ska bli så kul att få träffa henne igen :)
Tack och hej!
