Publicerad 2007-07-29 22:47:09 i Allt & inget
Japp! Nu är det tio ynka dagar kvar tills jag lyfter mina vingar och beger mig till Linköping. Fick alldeles nyss veta att flyttfirman är klappad och klar, och det känns gode skönt! Nu är det bara att göra adressändringen. Fy fasen, snart händer det verkligen. Jag kan inte fatta att jag verkligen flyttar om 10 dagar?! Vem hade trott det? Att jag verkligen skulle genomföra det här? Inte jag i alla fall. Fast ändå har jag varit så himla inställd på detta sen i mars när jag började med fysiken. Jag hade målet i siktet och se där..bulls eye! ;) Om det blir bra eller inte får väl tiden utvisa, nu är det bara att ösa. Och Fia som ska ner till Göteborg, otroligt kul för henne. Och Gabbe förstås :) Det är mycket som händer och äntligen känns det som att jag är på väg någonstans i mitt liv. Tidigare har jag bara haft tusen miljoners funderingar, men jag har aldrig varit på väg. Iofs så har jag varit en liiten bit på väg tidigare, när jag sökte till dansskolan, det räckte inte ända fram men jag är otroligt stolt att jag lyfte arslet från den trygga vagnen i Luleå och sökte! Skillnaden nu är att jag sökte och kom in..och verkligen gör det! Nu är jag mer på väg än jag nånsin varit tidigare. Det är stort!
Fortfarande är jag inte speciellt nervös, en aningens orolig kanske. Jag har kommit på att jag far ner dit alldeles själv. Att jag inte har någon att hålla i handen. Men jag skulle inte säga att det är något negativt, jag vill ju inte ha någon att hålla i handen...så varför oroar jag mig då? Hmm, jag har valt att tro på att det helt enkelt hör till. Det är bara att acceptera. För om man ska jämföra denna oro i förhållande till den stora omställning och det enorma äventyr som väntar, så är den så obetydlig den kan bli. Det jag har att vänta är spännande nog att blåsa bort orosklumpen. Tänk dig själv en helt ny stad med nya människor, en helt ny livvstil. Jag ska bo i korridor (!), supa sönder alla mina hjärnceller under Nolle-P för att därefter överanstränga de lilla cellerna som finns kvar i fem år framöver. Nya kontakter, nya shoppinggator, nytt klimat (om än snö kan vara otroligt mycket trevligare än regn). Nytt, nytt, nytt! Så fort jag tänker på att jag hade kunnat gå tillbaka till jobbet om en vecka och en dag och sitta där i ett halvår till, så blir jag deprimerad. Utan att överdriva så blir jag faktiskt det. Då blir jag bara ännu mer peppad på att dra härifrån...men jag säger det en gång till;
jag kan inte fatta att jag verkligen flyttar om 10 dagar?!
Publicerad 2007-07-23 08:48:29 i Allt & inget
Fredagen = tjejkväll = efterlängtat som fan
Trevligt var det. Vi spelade ett spel, ungefär som snurra flaskan med sanning eller konsekvens, fast det hette våghals. Jag vet inte vad som var höjdpunkten; då Linda ringde till Bergviksgrillen och hörde om de hade en specialpizza, som bl a innehöll apa, Paolas orgasm (första och andra försöket ;) ), Paolas imitation av en borttappad sälunge eller Nina när hon fick spanking. En annan höjdpunkt var helt klart Carros lek. Vi satt i en ring runt en 200 gr cholkadkaka och en kniv & en gaffel, slog en tärning i tur och ordning. Fick man en sexa skulle man ta på sig en mössa och halsduk, ta besticken, skära chokladkakan och äta upp chokladen en bit i taget. Samtidigt fortsatte de andra att slå. Och ju längre tid vi hade slagit desto galnare blev vi. Mössor, vantar och choklad flög hit och dit (för ingen hade mössa, vantar, bestick i sin ägo en halv sekund efter det att någon annan hade slagit en sexa, nej nej) och till slut hade Carro vunnit. Stort grattis! Efter alla tokerier begav vi oss till BBB, fick där även träffa mina arbetskamrater, ett kärt återseende må jag säga. Och eftersom att Paola äntligen fick till det (Grattis till dig med ;) ) så blev Carro utelåst och vi spenderade en ljuvlig natt med varandra hos mig :p
Det är nu jag börjar fråga mig själv vad jag gör uppe vid den här tiden. Jag har redan ätit frukost, hört E-Type skråla på Rix och nu sitter jag och dricker mitt te och skriver onödigt vetande. Inte dumt att stiga upp kvart över sex på morgonen! ;)
Nåväl, i fredags lämnade jag in mitt passerkort till Vattenfall och sa hej då till kontoret. Nog vart det lite känsligt allt. Jag var själv där och vanligtvis är vi fem som brukar sitta där, vi har varit allt mellan 4 till 6 personer i det där rummet. Oj oj, då kom alla härliga minnen upp. Alla krismöten vi hade när det blev lite väl tråkigt (där ett tag var det ungefär var 10:e minut), alla hångel som inte går att räkna på två händer längre, sakerna på anslagstavlan, däribland min förlust i YATZY, min vinst i biljarden, vår ordvecka, ja you name it..sen kunde jag bara inte låta bli att tänka på diskussionen om miljöpartiet, vi tjejer var för och mr Maaherra emot (såklart). Båda sidorna ansåg sig senare ha vunnit diskussionen så efter det har vi lämnat miljöfrågorna åt sidan. La familia no 2 säger jag bara ;) Visst kommer jag sakna, men DOCK! Jag kan inte säga att det inte var skönt att slippa komma tillbaka dit idag. Det är otroligt skönt att få ha tackat nej till ett jobb som jag vet att jag skulle ha minst ett halvår framöver. Otroligt smickrande också att bli erbjuden bara så där. Men det är också allt. Det är fan inte värt det, inte nu.
Allt faller på plats just nu. Jag känner lugnet för första gången på ett tag, sen jag fick veta att jag kommit in. Jag har fått en ny adress, Alsättersgatan 5B.14, lärde mig den direkt ;) Nina, den räddande ängeln ska hyra mitt skötebarn så nu slipper jag stå med dubbla hyror i två månader. Nu är det bara att skriva ett snajsigt kontrakt så är det klappat och klart! Känns otrooligt skönt måste jag säga, jag var inställd på att inte hitta någon andrahandare på mitt skötebarn och vara tvungen att säga upp lägenheten och stå med dubbla hyror i september, oktober. Men se där! Ka-tjing! Så blev det inte! :D
I fredags insåg jag hur många som kommer sakna mig och hur många som försöker att inte visa det bara för min skull. Jag vet inte om det var när Nina sa att hon kommer bli nostalgisk av att bo i lägenheten, när Carro & Paola sa att "Det är verkligen jättekul att du har kommit in och ska flytta MEN..", när Fredrik och Jesper sa: "Fy fan vilken grym tjej du är, en riktig kanontjej" eller när Frida sa "Det är så trist att du har slutat, jag kommer sakna dig jättemycket oomo". Jag vet inte om jag har varit dum men jag har inte riktigt tänkt på det. Att ni är glada för min skull, men samtidigt är det jobbigt för er förstår jag nu. Att ni håller skenet uppe för mig är guld värt. Ni är alla guld värda för mig :)
Nu har jag suttit här alldeles för länge, det är dags för duschen. Sen är det stan med mami :D
Adios!
Publicerad 2007-07-18 21:37:50 i Allt & inget
Jag förstår inte,
Du gör mig alltid så himla glad.
Du
behöver inte ens säga något så blir jag alldeles varm inombords.
Du ger så mycket till människorna omkring dig.
Jag vet ingen annan som är så omtänksam och generös som du.
Det visste jag så fort jag såg dig den där gången utanför danssalen.
"Vet du vilken sal vi ska vara i?" var det första du sa.
"Jag hänger med dig nu." var det andra.
Och det gjorde du.
Efter det var det
du & jag. Jag har aldrig känt så bra för en människa första mötet.
Du spred så mycket glädje, du var så himla sprallig och du var genomsnäll.
Jag såg rakt igenom dig och du såg genom mig också.
På ett sätt ingen nånsin tidigare hade gjort.
Jag kommer ihåg den sommaren.
Vi var oskiljaktiga.
Vi skulle till och med åka på språkresa tillsammans.
Du var min bästa vän.
Sen hände något.
Vi gled ifrån varandra och jag vet inte varför, men där ett tag var vi till och med osams.
Det var inte längre du och jag mot världen
Men det kändes.
Jag åkte förbi ditt hus varje dag.
Och varje dag skar det som en kniv i hjärtat..
Jag är så otroligt glad att jag tog chansen den där dagen när du satte dig i sätet framför mig i bussen. Det var då vi hittade tillbaka till varandra igen. Sakta men säkert. Och du är fortfarande min bästa vän. Utan dig skulle jag inte vara mig själv. Det har jag redan lärt mig en gång. Alla borde ha så tur som jag och ha dig i sin närhet.
Du är världens finaste människa, Ann-Charlotte Brännvall.Publicerad 2007-07-17 19:05:36 i Allt & inget
Helt otroligt vad folk kan förändras. Helt otroligt hur planer kan förändras. Man kan aldrig veta, det är då ett som är säkert. Det är både skrämmande och spännande. Skrämmande, för att det kanske inte funkar som jag tror. Kanske kan jag inte komma och hälsa på så mycket som jag vill. Kanske vill jag inte ens hälsa på till slut. Det skulle vara för hemskt. Men jag har sett folk som flyttat, byggt upp ett liv, blir så trygg i sitt nya liv att de vänder ryggen åt allt det gamla. Usch det vill jag verkligen inte! Jag vet att jag ältar, men tills jag inte vet hur det kommer att bli så kommer jag fortsätta med det. Det är fan 120 mil. Fortfarande! Jag har kollat och det är fortfarande lika långt mellan Luleå och Linköping. Jag förstår inte varför jag har tagit det här så bra? Varför tror jag på det här så mycket att jag knappt bekymrar mig? Visst, jag sitter och funderar över återkommande frågor, men jag känner mig inte bekymrad. Bara fundersam. Men vill man så kan man! Det gäller allt! Kalla mig naiv men det tror jag på. Så länge man har kvar orken.
Tanken slog mig idag att tänk ifall jag glider ifrån mina vänner. Mina allra bästa vänner. Imorgon får jag iaf träffa min A-c. Thank God! Du får bara inte glömma bort mig när jag flyttar, och du måste komma och hälsa på mig där nere sen! Promise!
Spännande, för att det är kul att inte veta. Det är kul att ha förväntningar, förhoppningar och bygga upp sin egen uppfattning om vad som kommer hända. Nä, spänningen vinner över det skrämmande.
Nu är det bara 3 veckor och 3 dagar kvar tills jag tar mitt pick & pack och drar..
Jag välkomnar framtiden med öppna armar.
Publicerad 2007-07-17 10:02:27 i Allt & inget
Igår fick jag papprena till Nolle-p. Färgglada papper med en massa rolig information om vad som komma skall från den 14 augusti och tre veckor framåt. Nollebricka, regler och inbjudan till tjejfika. Har ingen aning om hur det kommer te sig men det får tiden utvisa ;)
Jag blev ju faktiskt en nolla på annan nivå igår också. 20 år och en massa presenter! Fick mer än vad jag väntade mig. Mycket mer. Jag tror att det är för att jag har blivit vuxen och tråkig som jag inte förväntar mig något. Eller osjälvisk och givmild. Det låter mycket bättre! För när jag var liten och upp till kanske 15 års ålder så var julafton och födelsedagar det bästa under hela året. Då var det presenter på g! Sen att jag fick träffa släkt, familj och kompisar under den tiden var inget jag reflekterade över. Nej nej, det viktigaste var att få så många och dyra presenter som möjligt. Helst skulle jag få mer än brorsan. Nu däremot tänker jag inte så mycket på presenterna, mer på att det är kul att det är så många som kommer och uppvaktar lilla mig, bara för att jag föddes 16 juli -87. Och jag uppskattar idag mer att ge presenter och julklappar och se hur glada folk blir, än att ta emot dem. Men missförstå mig för guds skulle inte, nog är det ganska kul att få en massa presenter också ;)
Jag tror jag ska ansöka om att bli ett helgon.
Publicerad 2007-07-15 22:34:39 i Allt & inget
20 år imorgon.
Det är nu jag lämnar alla tonårsåldrar, tänk jag har ju faktiskt varit tonåring ända fram tills nu. Skandal! Ikväll hade jag näst intill ett barnkalas. Ballonger, serpentiner, färglada plastmuggar och en massa fika som jag hade bakat. Det är riktigt fint här! Efter att vi hade gottat oss lite så drog vi iväg och försökte hitta något ställe som sålde vollebollar, men icket! Förgäves vi letade och inget vi hittade! Så vi hämtade Paolas fotboll och begav oss till Golfängen. Inte gjorde vi många knop. Vi lekte en kass lek i ungefär två minuter, som Daniel hade hittat på. Men den var inte så rolig tyckte vi. Plötsligt fick Carro en snilleblixt och föreslog att vi skulle bada, efter många instämmande nickar så tog vi våra badkläder till Kallaxgropen. Hujja, vattnet var kallt men ändå så är det så otroligt skönt att doppa sig! Carro, Nina och Paola var så pass modiga (eller dumma?) att de tog sig till andra sidan, klättrade upp för klippan och hoppade därifrån! Hehe, kanske inte så lyckat när det slutade med att Nina fick lock i öronen och blödde en massa näsblod. Men hon klarade ju sig bra ändå! :)
Nu är jag jätteseg i kroppen, efter den lilla badturen så snart blir det väl att gå och sova skulle jag tro. Mina tankar just nu är att jag vill umgås med mina nära och kära intenstivt den här sista månaden. Det är inte ens en månad tills jag flyttar. Visst är det kul att flytta, men jag trodde ju att det var i början av september allt skulle börja. Nu har jag lite kortare tid att säga hej då. Okej, det blir väl inte riktigt hej då för jag kommer ju och hälsar på, förhoppningsvis alla andra också. Men det blir ju inte samma sak.
Nåja, ingen idé att älta, bara ta vara på den tiden som är kvar av sommaren i Luleå, för nu jobbar jag bara till på fredag sen har jag tre veckors ledighet framför mig. Och sen, flytta!
Lev & må!
Publicerad 2007-07-11 22:42:18 i Allt & inget
Korridorsrum blir det! Nu har jag bestämt mig för det. Billigare, roligare, smidigare..fasen vad kul det kommer bli! Jag kommer reta mig så otroligt mycket på alla ljud när jag ska sova, är ju hyperkänslig för ljud, det är det som gör det så himla komiskt, haha.
Fast vem vet, kanske kan jag förvåna mig själv?
Längtar, längtar, längtar!
Publicerad 2007-07-11 08:31:26 i Allt & inget
Yes! Jag kom in!! Kan ni fatta?? Jag kan inte fatta?! Jag kan för mitt liv inte förstå att jag verkligen kom in, att JAG, lilla Malin Olofsson, ska börja på Civilingenjörsprogrammet - Ind.ek till hösten. Nu ska jag flytta. Eller det har jag ju redan, men jag menar flytta långt, otrooligt långt. 120 jävla mil. Det är så stort att jag inte ens fattar det själv. 14 augusti står jag där, då är det upprop. Iiih! Nu måste jag fixa boende, försöka få någon att hyra min lägenhet, fixa så jag kan lassa grejerna dit ner och framförallt; säga upp mig på Adecco. Min arbetsplats som jag jobbat på över ett år säger jag bye bye till. No more mätarställningar, no more bitcha med Cilla från Godel, no more räkna minutrarna från det att man kommer till det att man slutar. No more! Fast ju mer jag tänker på det, desto mer skrämmande blir det..antar att jag har börjat smälta det här nu. Men jag ska fan inte balla ur, jag ska ge det en chans. Därför ska jag inte tänka på det, eller inte på det viset, bara tänka positivt! Oj oj, och Stefan & Linda har man några mil bort bara, i Norrköping ;) Grattis som fan till er också! :)
Publicerad 2007-07-09 11:22:21 i Allt & inget
Tillbaka till verkligheten.
Första dagen på jobbet efter två veckors ledighet..känns helt okej faktiskt. Men jag måste erkänna att jag är uttråkad, annars skulle jag nog inte sitta här och knappra just nu ;) Pratade just med vår chef här och hon sa att det är bara att jag ringer om jag vill jobba extra under lov och sommaren. Hon kunde inte lova något men ändå..woho! Gött å veta :D
Finns inte mycket jag saknar just nu förutom en sak. Visst har det varit kul efter man fick börja gå på krogen, MEN, nu känner jag mig lite less, eller inte less, men allt festande gör att vi missar så mycket annat. Inte för att jag har något emot de som festar, missförstå mig inte. Men jag saknar att bara umgås. Förut umgicks vi, när vi i dessa dagar istället bara festar loss. Jag är ingen nykterist, låångt ifrån, men jag saknar ändå alla dessa middagar vi har haft, med kladdkaka som efterrätt och bara regelrätt nyktert skitsnack. Som sagt, jag lever för mat! Nämen, lite allvar här:
Vad är det för fel med att "bara" umgås?
Sug på den smällkaramellen!
Publicerad 2007-07-08 22:31:38 i Allt & inget
Tjohej vilken vecka det har varit!
Jag och Daniel har varit med varandra vareviga dag denna vecka, förutom en dag då jag sov med A-c ;) Har iaf varit såå mysigt, och såå behövligt. Det går inte att sticka under stolen med att ett förhållande behöver det. Vi har aldrig varit paret som varit med varandra och sovit varje natt med varandra. Men nu vet jag att även vi behöver det. Har varit så bra, om än vi också kan tjafsa. Jag ska inte måla upp det till skyarna, fast jag tycker att man behöver tjafsa också för att det ska kunna höjas upp ;) Kanske har en konstig syn, hehe. Vi har då iaf fått prata om mycket, och en klump växer sig i min mage, sötnöten kommer nog inte ner till Linköping förrän efter ett år. Hoppas vi är lika tajta som vi är nu bara. Dock förvinner klumpen i magen ganska så fort när jag tänker på att första året säkert kommer gå otroligt fort. OM jag nu kommer in..får veta imorgon om jag vill, men jag vill helst få hem ett brev, inte kolla över Internet..väntar till på fredag, har jag inte fått ett brev då så tar jag mig nog en kik på studera.nu ;)
Har just haft en lustig träff med Paola, haha, den tjejen har det inte lätt: "jag är bara 19 år!" Så jävla go ;)
Nä nu ska jag gå och tänka på alla underbara och ÄTA. Mat är mitt liv! :D
Over and out.
Publicerad 2007-07-07 11:49:56 i Allt & inget
Tjohej!
Idag är det dåligt väder..helt okej! jag har nog utsatt min hud med tillräcklig risk för hudcancer nu, men fasiken så nöjd jag är över min bränna ;) Nu när jag har kommit hem och varit hemma några dagar så känns resan så otroligt långt borta. Det känns knappt som om vi varit där, känns som en flummig dröm. Samtidigt när vi var där kändes verkligheten som en flummig dröm. Skumt.
Nåja, ytterligare en grej som känns som en dröm börjar närma sig. Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Är livrädd, men samtidigt otroligt spänd och förväntansfull. På måndag får jag tydligen veta. Blir det civilingenjör i Linköping eller inte, det är frågan. Om det blir det hoppas jag att jag får chans att åka till Luleå så mycket som jag känner för. Eftersom att jag lämnar en stor del av mitt hjärta kvar här. Helt otroligt hur mycket människor kan komma att betyda för en. Ibland vill jag bara spricka för det är så galet mycket kärlek omkring en. Jag vet, nu låter jag otroligt sentimental men det är fan sant. Jag och Daniel, Jag och A-c, Jag och Carro, Jag och Paola, min familj, min släkt, mina jobbarkompisar..det är grejer det. Grejer som får mitt hjärta att slå volter.
Love rocks! ;)
Publicerad 2007-07-06 18:26:10 i Allt & inget
Haha, ibland fattar jag bara inte varför jag reagerar som jag gör i stressiga situationer! Fy vad jag skämde ut mig nu, hahaha, vad det är kan ni ju klura på ;)
Publicerad 2007-07-04 18:21:11 i Allt & inget
Urk, jag är så less på människor! Snälla ni, fråga er vad som är viktigt i livet, tänk efter. Vad är rätt och vad är fel? Vad fan är värt nåt? Hur svårt kan det vara att förstå hur man ska bete sig och vad som betyder något?
Själv tycker jag inte att det är så himla svårt.
Publicerad 2007-07-03 16:32:19 i Allt & inget
Tjohej!
Bulgarien - Sunny Beach in my heart! En helt galen resa, oväntade saker hände heela tiden. Det började såklart direkt på Arlanda. Vi hade 20 minuter på oss att hämta ut bagaget, ta oss till utrikesterminalen och checka in det igen. Vilket resulterade i grova svettningar, panik, borttappade biljetter och lättnadens suckar när vi väl tagit oss till gaten. Hursomhelst så kom vi ju med planet, och jag tror att min flygrädsla är puts väck äntligen ;)
När vi kom dit for vi på infomöte, tänkte det kanske kan vara bra. Där träffade vi två tjejer; Maria och Anna-Sofie. Två helgalna, surrkvarnar från Västerås. Vi bestämde oss för att fara på skumparty, som Rickard från Detur skulle lotsa oss till. Men se där! Det blev inget skumparty. "Jävla Rickard" som vi sa hela veckan. Nä, vi drog på med något eget på hotellrummet, gick på puben John Smith och det slutade med nakenbad i havet som låg bakom vårt hotell. Hela veckan har det varit vi fyra brudar tillsammans, och hela veckan har vi festat (mest på Lazur, såklart!) och träffat asgrymma människor. Bl a har vi träffade vi två som spelar i elitserien..Salle och Matt, tokigt härliga grabbar ;)
Sen har lilla fega Malin varit på ett stort vattenland och vågat åka ALLT! Trodde jag inte, fyra av dem var som fritt fall, nu tamejfan vågar jag åka allt på andra ställen också! :D Det går inte i ord att beskriva hur kul det har varit. Man måste ha varit där för att förstå. Nu när jag försöker förklara de roliga saker vi vart med om, så får jag inte fram allt jag vill, det finns så mycket. Men som sagt, det här var en oförglömlig resa, kommer aldrig glömma den. Därför kände vi också efter att Paola blvit sjuk på fredagen och vi var toknöjda att; nu åker vi hem till Luleå. Så vi kom hem igår och struntade helt enkelt i att fara vidare efter en vecka och det känns himla bra det! Har saknat Daniel i massor och äntligen får jag höra hans röst och hålla om han i massor. Trodde inte jag skulle sakna han så mkt faktiskt :)
NU...en veckas semester!!
Peace out.
