Malin

Jag vet att jag har varit dålig på att uppdatera. Orsaken är såklart (pinsamt att erkänna) sweet Jaime. Sedan onsdagen han kom hem i början på januari så har det varit så otroligt svårt att få något annat gjort än att mysa med han. Jag kommer ihåg den dagen och kvällen. Han skulle komma till korridoren runt tvåtiden på natten. Det blev en lång väntan. Dagen gick riktigt fort, med tanke på tentapluggandet. Men när kvällen kom var det olidligt! Visst inte vad jag skulle göra så jag gick mest och vandrade. Sen tänkte jag att jag skulle sova så att tiden gick fort. Jo tjena! Det gick ju jättebra. Inte. Jag var så exalterad över hans ankomst så jag gick på adrenalin. Exalterad och otroligt pirrig. Sen när han äntligen kom så kunde jag inte säga något alls till han. Vi stod bara och höll om varandra så som vi hade velat göra i tre veckor. Vi stod säkert så i en halvtimme. Yep, "worst couple ever"!

Så ända sen han kom hem har jag som sagt haft lite svårt att motivera mig till att göra något annat. Men jag måste verkligen skärpa mig så att jag inte behöver göra omtentor senare i skolan. Iofs hinner jag komma ikapp on en vecka igen. Då åker han än en gång till Spanien, för att skriva lite tentor. Det suger. Hoppas att det inte blir lika jobbigt som sist. Det är ju trots bara halva tiden av vad det var över jul. Kämpa på!

Special moments under tiden jag inte har skrivit är helt klart:

- Köksfesten. Jag, Emma och Elin sitter och fricker vodka med coca cola på ett köksgolv och är allmänt osociala 
  och har skitkul! Sen blir det ju baraännu roligare när det kommer konstiga människor och börjar förolämpa Elin
  för att hon pluggar i sin hemort och Emma för att hon började studera direkt efter gymnasiet. Sjukt kul!

- En fyra i algebran. Japp, här har jag gått och varit osäker på ifall jag klarade den. Så när jag fick resultatet och såg
  att det stod en fyra. tänk er min förvåning. Mer lov till mig i mars!

- TK 2008. Fasen vad kul det var! Och jag var inte full alls. Lite salongsberusad självklart, och mot slutet lite värre
  pga att jag och Pontus delade på en champagneflaska.

- Nationalekonomi-kursen. Ja nu har den startat...och tillåt mig att ASGARVA! Föreläsningarna är ett skämt. Otroligt
  underhållande dock att höra på när Alfred och Bernt byter bröd och tårtor med varandra, alla kopplingar med
  Hallandsåsen och lyssna på en föreläsare som ogillar I-are och bara vill sätta dit oss.

Nu ska jag försöka läsa lite ekonomi, så att man lär sig nåt. För det gör man verkligen inte på föreläsningarna. Ska verkligen försöka uppdatera bättre här då min och Jaimes worst-couple-ever-period är över. Borde vara det snart. eller?


Ciao.

Closed off from love
I didn't need the pain
Once or twice was enough
And it was all in vain
Time starts to pass
Before you know it you're frozen

But something happened
For the very first time with you
My heart melted to the ground
Found something true
And everyone's looking round
Thinking I'm going crazy...

Snart är vi tillsammans igen. Otroligt snart. Från att ha gått från tjugo dagar så är det nu ned räkning på timmar. Nu är det bara åtta timmar kvar tills du är här. Jag kan verkligen inte fatta att jag ska få se dig, det känns så ofattbart. Det är som om jag bara har hittat på dig, att du inte finns och att du inte kommer hem igen. Men det gör du. Lyckan är total.

Ja nu var man tillbaka igen. Jag kände verkligen när jag for att jag inte alls ville tillbaka till Linköping. Jag ville faktiskt stanna kvar i Luleå, hör och häpna. Jag var nästan ledsen för att åka därifrån. Sen hände något lustigt. När jag satt i bussen på väg till Ryd och kände mig som en packåsna, så kom den där hemlängtan. Den där hemlängtan man har till sitt eget hem. Inte till mammas och pappas. Och ju närmare jag kom desto större blev den. "Herregud, vad är det som händer? Jag ville ju inte tillbaka.." tänkte jag. Men när jag stod där utanför korridoren, fumlade med nycklarna och kämpade för att få in alla hundra väskor innanför dörren så spred det sig en lycka genom hela kroppen, och ett stort fånigt leende bröt ut. Det var då jag kände det; Nu är jag hemma...

Som sagt, sista kvällen i Luleå. Sitter och slöar i soffan och pappa sitter och ser på Paradiset på dumburken. När jag kom hit hade jag mina förväntningar på hemvisiten här. Dock hade jag aldrig anat allt som kom att hända. Saker som jag aldrig tidigare ens hade trott på om någon berättat det för mig i förväg..Hursomhelst så har jag haft det underbart här hemma. Jag har fått träffa alla, verkligen ALLA, som jag hade hoppats på att få träffa. När jag flyttade så var jag orolig för att tappa kontakten med kompisarna här, men nu när jag kom tillbaka hit igen kändes det som att jag aldrig hade varit borta. Ovärdeligt.

Det förra året slutade verkligen i en smärre kaos och om jag skulle sammanfatta 2007 med tre ord skulle det vara dramatisk, betydande och oväntat. Mycket har hänt, mycket som också skulle kunna betraktas som dåligt. Men det var nog bland det bästa som hänt. När 2007 startade var mina förväntningar att jag skulle gå min egen väg här i livet och om jag ville göra något av hela mitt hjärta skulle jag inte låta någon stoppa mig, för det skulle jag ha fått ångra. Jag visste också att jag ville bort härifrån, Luleå höll på att kväva mig. Och mycket riktigt, jag tog mitt pick och pack och drog till Linköping för att uppleva ett eget äventyr, med förhoppningen om att Daniel skulle följa med mig inom kort. Efter många om och men så beslutade vi att han skulle komma efter ett år. Men det skulle vi klara! Oh ja! Jag älskade ju han så himla mycket under den här tiden, så inget kändes omöjligt. Men ack så fel man kan ha. Nu har jag lärt mig att inte vara så blåögd. Långdistansförhållanden funkar inte för mig. Speciellt inte då man i samma veva bygger upp ett helt nytt liv. Så att det tog slut mellan oss kändes som det enda rätta och jag har bara med tiden blivit mer och mer säker på det, till slut fanns det inga tvivel om det. Vi ska helt enkelt "bara" vara vänner.

Årets händelser 2007: Bulgarien med Paola, flytten till Linköping, Nolle-P, Dekkadans, Tysklandsresan,  alkoholistbeteendet, Jaime

Så vad har jag för förväntningar inför det här året?
Jaa, säg det. För första gången vet jag inte riktigt vad jag ska tro, Det är något jag har lärt mig från det passerade året. Man kan verkligen aldrig veta. Hade aldrig vid årets början trott att jag verkligen skulle flytta till Linköping, välja att bo i korridor, att det skulle ta slut mellan mig och Daniel eller att jag skulle bli galet kär i en spanjor (?)

Livet är verkligen oberäkneligt, men det är det som är tjusningen. Det har som sagt varit en berg-och-dal-bana och jag kan önska bort vissa saker som har gjort mig så illa. Men det vill jag inte, för det är erfarenheterna som gör att vi växer som människa. Det här har lätt varit det bästa året i hela mitt liv, oavsett vad.



Men nu skulle jag nog vilja att nästa år blir lite lugnare...

Idag är jag trött. Som jag har varit de två senaste dagarna. Kommer vara det imorron också eftersom att jag ska upp tidigt som bara den igen..

Dagens roadtrip till Ikea. Det förvånar mig lika mycket varje gång hur Ikea kan bli så otroligt tråkigt. Och folk skulle bara veta hur kort tid det i själva verket går att spendera där. Bara för att ni nu säkert undrar så var vi in i fyra affärer på en timme, varav Ikea såklart var en av de drabbade kandidaterna. Sen bar det av till Alko där det inhandlades alkohol. Dock inte av mig, pga den kända tysklandsspriten som fortfarande väntar där hemma på mig. Eller jag köpte en liten söt flaska med Dooleys. Kunde bara inte låta bli.

Sen på hemvägen, efter ett välförtjänt besök på Frasses, tror jag att vi flippade ur totalt. Det började med att Paola (mkt stolt) förklarade för oss att hon skulle göra olika irriterande ljud från baksätet. Jag tror hon bara hann göra tre och sen var det tyst :p Sedan kom Carro på den briljanta idén att vi skulle dra igenom hela Lejonkungen, vilket både jag och Paola blev alldeles förtjusta i. Såklart så kunde ingen av oss replikerna speciellt bra, så vi drog igenom alla låtarna istället. De kanske vi inte heller var så bra på iofs :p

Nu är det bara fyra dagar kvar av den här vistelsen. Just nu känns det som att jag inte vill tillbaka för jag har haft det så himla bra under den här tiden. Men men, det går fort så kan saker förändras. Det har jag då lärt mig. Förhoppningsvis kommer det kännas bra att komma hem till Linköping igen.

Ciao.

Nytt år, nya tag!
Jag tänkte reflektera lite över det gågna året, trots att jag fortfarande är i det tillståndet när man inte vet om man fortfarande är full eller bara börjar bli bakis.

-------------------------

Nä gott folk! Det här gick inte bra alls. Försökte skriva ner allt det jag vill få ur mig. Men att klockan inte ens har blivit tolv och att jag är bakis/full är ingen bra kombination. Det får bli någon annan dag.

Gårdagen iaf. Var hur kul som helst! Fick en dipp dock, där vid....öh, ja jag har faktiskt ingen aning om vad klockan var, haha :p Men jag hämtade upp mig väl och sen var jag på benen igen!

Tack tack tack för igår! :D
Och välkommen 2008!