Malin

Ja den kom då inte en dag för tidigt! Gud vad skönt det ska bli att få leva lite! Imorgon förmiddag har jag och Paola planerat att det ska bli sol så vi kan sola och bli lite bruna och snygga. Däremot hade smhi planerat något annat och det kan hända att det inte blir sånt kanonväder som det har varit tidigare dagar (då jag har jobbat...bitter bitter...). Hursomhelst så ska vi nog ligga och sola tills Paola börjar jobba vid två. Sen senare under eftermiddagen blir det date med Carro och det ska bli mycket mycket trevligt!

Det blev inte mycket skrivet idag för jag är trött trött trött! :)

Ja nu har sommaren kommit med råge till Luleå! Nästan uppemot trettio grader i skuggan. Väldigt skönt men viktigt är att komma ihåg att dricka mycket, det märkte jag idag när jag sprang runt till gamlingarna på jobbet. Man jobbar ju som för att de ska gå bra så då tänker man inte riktigt på att ta hand om sig själv riktigt.

Sen har jag också fått nästan hela mitt schema. Det är bara sista veckan som saknas och just nu ser det inte så bra ut. När jag tackade ja till att jobba hela sommaren var jag inte beredd på att endast få två lediga helger här i Luleå. Men nu får jag stå mitt kast och hoppas på att jag hinner träffa alla så pass mycket att jag känner mig nöjd när jag åker härifrån. När jag tänker efter så kommer jag nog fan inte bli nöjd ändå. Man vill ju alltid träffa allihopa så mycket mer, när man åker ifrån människor. Så är det ju bara.

2 veckor och 3 dagar...

Ja nu ska fan bloggen få lite mera liv efter att jag har fått min digitalkamera i födelsedagspresent.Jag måste ju ha en nu när jag ska åka till Spanien på äventyr också. Jag tror nog att det blir den här!

Jahapp, så har man blivit sjuk då. Det är förjävligt må jag då säga. Och bara för att min mamma var så envis på måndagen och göra den där palten vi hade planerat in trots att hon var jättesjuk. Och dagen efter det hade hon bakat en kaka som hon bjöd in mig för att äta. Det måste man ju göra. Nåväl, palten var asgod och jag missar inget jobb idag så det är ju tur det. Det tråkiga är mer att jag nog kommer missa midsommarfirandet imorgon. Men men, ingen idé att vara bitter för det.

Idag är det 3 veckor och 5 dagar kvar tills jag och min amor träffas. Om man tänker efter så har det ändå gått fort den här tiden. Låt mig påminna er om att vi skulle vara ifrån varandra i 2 månader och 5 dagar, dvs 9 veckor och 3 dagar. En liten snabb uträkning säger mig att vi nu har avklarat 5 veckor och 5 dagar! Visst det är ju en tid kvar och så, men ändå. Jag fick bara en våg av optimism! Det var lite ovanligt.

---

Då har jag varit här uppe i en vecka och en dag och det känns mer som att jag har varit här i tre veckor. För att ta detta i kronologisk ordning ska jag ta och berätta lite om resan. Jag åkte tåg hela vägen upp, från Linköping till Luleå. Att åka tåg hela vägen är faktiskt inte så farligt som man kan tro, trots sittplatsen. Det enda som var störande som jag inte hade räknat med, var att i min vagn hade jag turligt nog äran att få lyssna på en A-lagare som inte kunde hålla mun i hela 12 timmar. 12 timmar! Visst var han rolig också såklart. Började prata lite engelska (eller vad man nu ska kalla det) och spelade lite munspel ("I am music!" utbrast han), men det var bara roligt de första 10 minutrarna. På natten kändes det som att hela vagnen ville slänga ut honom ur vagnen, vilket de också lät honom veta. Men ingenting hjälpte och när han äntligen, efter 12 timmars restid, klev av tåget var allt så lugnt och skönt och ville nästan åka tåg i 12 timmar tid för att få tillbaka de timmarna han hade hållit låda.

Sen jag har kommit hit har jag träffat mamma och pappa såklart, farmor och farfar, A-C en hel del och så har jag haft en mycket trevlig kväll med Carro. Sen i måndags har jag dessutom haft introduktion med jobbet. Jag ville ha det trots att jag jobbade där ifjol eftersom att jag ville kolla vilka nya knäppgökar vi har att ta hand om. Till min förtjusning har jag upptäckt att vissa av de besvärliga (nästan alla faktiskt) inte är kvar hos oss. Antingen har de flyttat in i äldreboendet eller så har de gått bort (may them rest in peace) och de nya är så himla gulliga. Så just nu känner jag att åtta veckors jobb där kanske inte blir så dumt!

Jag vill ha en kamera!

---

Igår var det Sommar-X. Hade packat kartongerna hela dagen och tänkte att det skulle bli så skönt att komma härifrån ut på lite festligheter. Men det blev inte alls som jag hade trott! Emma och Elin påminde mig om att vi faktiskt inte skulle ses på ett tag och det tog inte lång stund så satt vi där alla tre och storbölade. Det tog ett tag för oss att återhämta oss men vi gjorde det! Vi tappade ju tyvärr stackars Elin, men jag och Emma pallrade oss iväg glada till Kårallen. Där gick det bra! Det var väldigt kul! En halvtimme...sen träffade jag Pontus som jag inte alls känner att jag har träffat så mycket i år som jag hade velat. Så stod vi där vid amfiteatern och det gick ändå bra. Jag var nostalgisk utan att böla. Men det var inte hållbart nog länge. Då började jag om igen. Sen efter ett tag så slutade jag. Och just då kom en person som jag verkligen har träffat så mycket som jag vill som jag också kommer sakna: Anton. Så då började jag igen...

Som ni kanske kan förstå så hann jag inte riktigt med att festa igår. Jag mer sörjde igår. Men tro inte att det slutade igår kväll heller. Nej nej. Idag, alldeles nyss så åkte Marcus från korridoren till Malmö. Han och jag har verkligen kommit varandra närmare den senaste tiden. Och vi connectade direkt när vi träffades första gången. Så nu när vi sa hej då blev vi båda så jäkla känslosamma och det kommer kännas konstigt att inte bo grannar med varandra nästa år. Jag har som inte riktigt tänkt på att jag inte kommer ha de här människorna omkring mig nästa år och det suger att jag faktiskt har börjat tänka på det. Det är som att ha öppnat en kran verkligen.

Jag har inte känt mig så här ledsen sen dagen innan jag tog mitt pick och pack och flyttade till Linköping,
som förändrade mitt liv.

Mitt kära korridorsrum augusti 2007

---