Då var det löst
Skönt att verkligen ha pratat ut. Jag har så svårt att konfrontera de jag känner och bryr mig om direkt när något är fel, så jag ignorerar och samlar på mig och till slut blir det för mycket och man har inget annat val än att öppna käften. Är fortfarande lite fundersam över hur det blir i framtiden men just nu är allt löst och nu har en sten äntligen fallit från mina axlar!
I fredags var det dags: "las paellas" som innebar 28 liter sangria och lika mycket öl på ett område där alla studenterna samlades från det tekniska universitetet (+ Jaime, hehe) och drack och åt paella. Eftersom att vi började klockan ett var det ganska skönt att känna sig nöjd före klockan tio efter att också ha doppat fötterna i det iskalla havet och dansat loss på Animas. En normal utekväll till klockan sju på morgonen hade varit helt sjukt att genomföra! Hursomhelst var det en underbar dag med mina universitetskompisar som jag inte har festat med sen i mars första dagen under las Fallas. Helena, min knäppa, tyska hälft här nere var också med oss och efter att Jaime hade slutat jobba anslöt han sig också. Det blir inte att vi går ut tillsammans så jätteofta längre, eftersom att jag många gånger har gått ut på torsdagar men nu de två senaste gångerna har han också kunnat komma ut med oss, jättekul!
Och förresten gott folk! Aldrig kan ni gissa vad som har hänt! Tentan som jag trodde att jag inte hade klarat har jag klarat med en förbaskat god marginal! Jag fick 7.25, vilket var bland de tre bästa resultaten av alla som skrev tentan, och det motsvarar en 4 i Sverige. Yuhuuu! Jag har en aning om att det var en sak som jag lade till i uppgift 1 som räddade mig. Nämen vad fan, nu ska jag inte vara blygsam: Det var jag som räddade mig själv: bra jobbat, Malin!
