Malin

Idag har jag skippat mina två första lektioner för att börja plugga till en svår tenta. Jag skulle ha börjat plugga klockan nio, men här har jag fastnat helt plötsligt. Jag känner inte alls för att plugga. Nu börjar ju alla arbeten lida mot sina slut och med det blir jag lugn. Sen att jag har tre tekniska tentor i juni och en strunttenta är ingenting som jag tänker på.

Igår fick jag panik. Jag kollade på flygbiljetter tillbaka till Luleå. Det tar emot kan jag säga. Jag hoppas verkligen att jag kommer känna för att komma hem när jag väl är hemma. Usch, det här är inte roligt alls. Kom igen nu! Jag vill ju komma hem! Eller? Kanske är det för att jag vet att jag inte kommer tillbaka hit igen som det känns så bittersweet att boka biljetterna. Om jag hade stannat här ett år till hade jag gladeligen bokat biljetter hem! Hursomhelst, terminen efter tentorna i januari har varit otroligt intensiv men kul. Och i början av maj när Carro kom hit så hade jag en av mina absolut bästa dagar här i Valencia. Finns det något mer lugnande än naturen?