Malin

Bakis som fan. Trodde inte att jag skulle må så här dåligt. Men det var det värt. Fan vad kul jag hade igår! Var ut med Jaime och några spanjorer från korridoren. Alltid kul att gå ut med dem, de vet hur man har roligt. Sen fick man ju träffa fröken Rostu på NH också. Mycket trevlish!

Nästa helg åker jag till Luleå och det ska bli jätte jätteroligt! Ska bli skönt att få träffa mami och papi. Jag saknar de. Joo, Malin 21 år saknar mamma och pappa. Ibland önskar jag att jag bodde närmare Luleå. Det har väl både sina fördelar och nackdelar att bo så långt ifrån varandra antar jag.

För övrigt så saknar jag min kamera.

Nu är det bara ett par timmar kvar tills du är här. Iiih! Jag har varit pirrig sen några timmar tillbaka. Men nu när vi pratade med varandra igen i telefonen lugnade jag mig lite. Puuh!

Jag kan inte fatta att vi har varit ifrån varandra i hela 18 dagar. Det har hänt så mycket under den korta tiden. Jag har hunnit med en massa saker. Först var det Nollephesten som väntade, den sittningen var så himla kul! Den roligaste sittningen faktiskt. Sen efter det var det bara att hoppa på nybörjarkursen i spanska, som btw inte är lite snabbare än jag känner att jag klarar av just nu. Det var ungefär nu en hemsk förkylning tog fart. Och samtidigt var det Nollans fest för faddern. Skitkul fest! Synd att jag mådde piss och var tvungen att t.o.m stanna hemma från skolan. Var sjuk också hela den helgen, men trots det så var man ju tvungen att dansa det sista ur sig då Kalasmottagningen 2008 lurade runt hörnet. Jag mådde som sämst dagen innan, på genrepet, och var rädd för att få feber. Men se det fick jag inte! Och herregud vilket kalas det blev! Det var så grymt roligt och jag är så sjukt nöjd med uppträdandet. Efter det blev jag dock ännu sjukare och fick vara hemma från skolan till och med. Trodde att jag skulle bli frisk fort, men fortfarande har jag någon konstig smärta i halsen. Det har dock inte hindrat mig från att ha gått till Draget 2008. Det har jag redan nämnt hur kul det var, men det är värt att nämnas igen. Jag hade så himla roligt så det är inte sant!


                                                                                

Det hade varit grymt att dela allt som har hänt med Jaime, men är oerhört tacksam att han iaf bor kvar här i Sverige. Jag hade verkligen inte klarat av att ha han så långt ifrån mig konstant. Träffas en gång i månaden är ingenting för oss.

Nä, nu ska jag göra något vettigt innan han kommer så jag gör mig av med lite energi.

Heippa!

Oj oj oj, vilken kväll! Jag hade så sjukt roligt hela kvällen. Från det att jag och Elin, spiknyktra, klev in genom Joels dörr, till att jag askalas nästan däckade hos Jacke.

Men nu dagen efter, när jag egentligen ska sitta och plugga stenhårt så mår jag lite sämre. Längtar tills mitt kramdjur vaknar så att jag får höra hans röst. Men det kommer nog inte ske än på ett tag. Han kom inte hem förrän vid halv tio imorse så han ligger nog stendöd i sin säng.

Nu är det bara två dagar kvar tills han kommer hem igen. Usch vad jag längtar. Jag hatar att vara ifrån honom så länge. Två och en halv veckor, tre veckor, en månad, elva dagar, det är fasen inte okej. Hojja! Som tur är så har jag varit väldigt upptagen så det har gått riktigt bra. Men efter i onsdags, efter kalas, så fick man ju mer tid att stanna upp och känna efter. Och efter det har tiden bara gått så himla långsamt. De sista sju dagarna har känts längre än de tolv första dagarna. Men men, får hoppas att de här två dagarna går av bara farten för jag står inte ut att vara utan dig...