Malin

Ja de vill helt enkelt inte försvinna! :D
Gud, du är ju så himla underbar så att jag avlider! Nu är det 11 dagar kvar tills vi träffas igen och jag kan inte beskriva hur mycket jag längtar. Gonna be awesome ;)

Bakis har man varit hela dagen idag. Vart så otroligt full igår så det var inte klokt. Fick festa med de bästa från Vattenfall, ett mycket kärt återseende må jag säga! Kollade på alla bilder idag, fasen vad jag knäppte kort. Hade ingen aning om att det blev så där många. Raderade en tredjedel av de pga hemska fyllebilder som visade exakt hur full jag var. Inte bra.

Idag har jag varit i Luleå en hel vecka. Känns som att jag har varit här längre. Beror nog på att jag verkligen har kunnat slappna av helt och tagit allt som det kommit. Har varit helt underbart hittills att vara här, träffa alla mina underbara vänner, gått på promenader (thank god!) och som sagt; slappnat av. Får se när jag åker hem till Linköping igen. Har verkligen inte bestämt mig. Vill ta det lite som det kommer känner jag. Men jag måste ju ta tag i analysen också...men inte ännu! ;)

Nä, nu tror jag att jag ska avsluta den här dagen och gå och lägga mig och läsa min nyinköpta bok.
Myys! :)


Take care people! :D

Sitter och lyssnar på Lifehouse, underbara låtar som påminner mig om en underbar människa. Eller behöver egentligen ingen musik för att framkalla den känslan. BARA två veckor kvar nu tills vi träffas igen..känns lite kämpigt måste jag medge. Men då är det tur att jag har en massa saker att roa mig med här i Luleå. Om än tiden ändå känns som att den står still.

Fortfarande så har jag svårt att säga att vi är pojkvän/flickvän. Otroligt konstigt med tanke på att jag kan säga att vi har ett förhållande och är tillsammans. På något underligt vänster så tycker jag inte om de orden längre. Tror att det är för att jag svor på att inte skaffa pojkvän på en väldigt lång tid igen, efter att det tog slut mellan mig och Daniel. Fast att ha ett förhållande och att vara tillsammans med någon är ju samma sak som att ha en pojkvän...nu är det officiellt; jag är knäpp!

Juldagen iaf, bestod av en reunion hos Paola med alla mina käraste vänner. Fick äntligen träffa Carro! Ett mycket kärt återseende. Kvällen var otroligt trevlig, drog till Magma, stod i världens kö med som vanligt otrevliga människor som var sur för att man inte kunde stå emot när andra puttades, så fick man skulden. Yeah right, som om lilla jag skulle ha orsakat den tumult som uppstod bakom hans (och alla andras) ryggar...?! Lyckligtvis så kände Paola en av vakterna så vi kunde lugnt smita förbi hela den milslånga kön. Muchos gracias!

Det som var så himla roligt med att träffa alla i tisdags var att alla var så kära. Helt jäkla sjukt! Var så roligt att se alla vara det på samma gång!


Waking up I see that everything is ok
The first time in my life and now it's so great
Slowing down I look around and I am so amazed
I think about the little things that make life great
I wouldn't change a thing about it
This is the best feeling



                                                                                                                      

Nu är jag här. "Hemma" igen. Känns ganska skönt faktiskt. Om än lite lustigt. Alltid när jag sätter min fot här i Luleå, så känns det som att flytten och det nya livet i Liköping aldrig har ägt rum. Det är som att allt bara varit en dröm. Kommer det alltid att kännas så här när man är på hembesök?

Och så var julen över. Än en gång. Den försvann fortare än den kom. Jag antar att det är för att jag det här året inte behövt flänga runt som en tok i tre dagar för att hinna med att fira med alla de närmaste. Brukar alltid fira julafton antingen med mamma och hennes släkt, eller pappa och hans släkt. Sen juldagen är jag med den sida som jag inte var med på julafton. Annandagen brukar på något konstigt vis ändå innehålla en tredje julafton med någon av släktingarna. I år var det annorlunda. Först var jag hos farmor och farfar och hade det jättetrevligt, med pappa, bror och min farbror och hans familj. Sen vid femtiden skulle brorsan dra iväg till min morbror, där mamma, mormor och en massa höll till. Eftersom att vi hade hunnit med allt som var viktigt, hos farmor och farfar, vid den tiden så följde jag med dit. Var inte där så länge, typ en och en halv timme, men jag kände ändå att det räckte. Fick nog mycket tid att visa mig och önska alla en god jul osv osv. Var kul att träffa alla på en dag, men nu känner jag mig ändå lite tom. Det är redan över. Är inte van vid att det tar slut så fort. Jaja, är väl bäst att vänja sig vid sånt här antar jag. Inget, verkligen inget, vara för evigt.

Har förövrigt tagit en massa bilder så att jag kan visa min älskade ***** vars jag kommer ifrån och alla som betyder nåt. Apropå de som betyder något..imorron ska jag få träffa min underbara Ann-Charlotte igen! Ska bli såå himla skönt att få se den underbara människan igen. Och som om det inte räckte för att göra min dag fulländad så ska jag äntligen, äntligen få träffa Carro igen (!), känns behövligt måste jag säga. Saknar dig så otroligt mycket  så det går inte att förklara.. :)

En sak som jag verkligen, verkligen skulle vilja göra just nu är att gå ut och röra på mig. En promenad, en joggingtur, ett fyspass, vad som helst! Har inte varit på campushallen och tränat på tre veckor nu tror jag. Och det känns. Visst, jag har ju dansat, men ändå, det räcker inte att dansa två gånger i veckan, vi har nämligen utelämnat det viktigaste under våra träningar ett tag nu; fysdelen. Hmm, jag kommer nog slå ihjäl mig om jag tar mig ut nu på stigen vid vattnet, är så fruktansvärt halt! Men men, hälften vågat hälften vunnet  är det väl? ;)

Nu kom jag på att tänka på vad jag väntar mig av den här hemtrippen. Man ska alltid ha det klart för sig så att man sen inte sitter där på flygplanet på väg hem igen (Hem som i Linköping den här gången :p ) och är besviken för att man inte fått ut det man ville av besöket...

Så, det jag har tänkt mig är följande: Såklart vill jag träffa alla mina vänner jätte-jätte-mycket, det är i topp på min prioritetslista. Sen vill jag förstås träffa mina föräldrar och brorsan mycket. Tro det eller ej så har jag saknat de kära päronen..Min farmor & farfar! De vill jag verkligen ägna mig tid åt. Stackars farfar som var så bekymrad över att inte få se mig mer sen jag flyttat. Så himla gulliga är dem. Mormor & morfar har jag också tänkt hälsa på förstås!

Vad har jag mer i åtanke? Jo, ska verkligen sätta fart på fläsket, en höög prioritet. Det hjälper mig så himla mycket, får mig att må så bra så det finns inte. Det var nog allt. Såklart ska jag ta vara på den här tiden som jag har här i Luleå, så mycket som jag har längtat (?!) efter att komma hit. Nä, jag känner på mig att det här kommer bli riktigt bra...

Allt skulle dock vara så mycket lättare om du bara slutade att spöka i min hjärna... ;)



levhärochnulevhärochnulevhärochnulevhärochnulevhärochnulevhärochnnlevhärochnulevhärochnu

Det är de tre orden som beskriver min sinnesstämning som bäst just nu.

Saknad.
Ja Gud förbannat vad jag saknar dig..finns ingen bättre människa än du, har jag sagt sen dag ett.
Är det en sak jag har lärt mig är att man inte ska göra upp en massa planer. Eller i viss mån är det ju bra. Men när det gäller vissa saker ska man bara glida med och göra det som känns rätt för dig. För ibland är det så att det mitt i dina planer dyker upp något som är så mycket bättre än det du hade tänkt dig från första början...

Längtan.
Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Julen. Snön. Familjen. Tjocka släkten. Ann-Cha. Carro. Paola. Dream Team. Allt! Har aldrig längtat så mycket som jag gör just nu. Första gången jag har haft riktig hemlängtan sen jag flyttade hit. Mycket är på grund av skolan. Den är så sjukt intensiv, det är alltid något som måste göras. Är det inte tenta-p så är det lektioner och föreläsningar eller grupparbeten från åtta till fem. Det här med att få vara ledig en till två gånger i veckan är bullshit när man går teknologiska utbildningar har jag märkt. Kanske var lika bra att jag inte visste det när jag sökte iofs, då kanske jag aldrig hade sökt. Och hur mkt jag än spyr galla över skolan just nu, så kan jag ändå inte låta bli att älska den här livsstilen. Man ska behöva kämpa, annars spelar det ingen roll. Vad hade jag annars gjort om jag varit ledig en dag i veckan? Pillat navelludd är min gissning. Dessutom har det här fått mig att mer uppskatta all min lediga tid (som kommer att inträffa först imorgon kväll efter tentan) och familjen. Guld värt.

Lycka.
...



Jag låter det sista ordet tala för sig självt.

Att uppdatera kanske..? Jag tror det.

Shit, har ingen aning om hur längesen det var jag skrev, men mycket har iaf hänt sen sist kan jag lova. Hjärtat mitt slår volter i 190 pga DIG ;)

Nu är det sista dagen med tentaplugg för den här gången och ärligt talat så borde jag inte sitta här med tanke på all den kunskap som jag borde ha anammat tills imorgon. Linjär algebra är det som gäller den här gången, otroligt tungt när man inte har förståelse. Hela den andra delen av terminen har det varit så mkt i skolan att algebran har blivit bortprioriterad, så då får man sitta som jag gör nu och slita sig i håret inför varje tal. Men jag kan inte säga att jag bryr mig så mkt. Jag vill hem. Inte hem som i Linköping, utan hem-hem som i Lule. Ja, jag har faktiskt hemlängtan. Ska bli så skönt att komma bort från den här plugghetsen och få träffa min familj och mina underbara vänner. Visst, kommer ha en tenta i januari sen, så det blir ändå lite plugg. Men miljöombyte gör så himla mkt. Och julen, Gud vad jag längtar till julen, min favorithögtid. Är så mycket värt att samla ihop alla och få träffas och äta god mat och umgås. Ovärdeligt.

Saknar bara dig just nu.. så himla underbar, så otroligt jäkla het så att jag döör!
Mumma säger jag bara ;)


Om jag inte skriver något mer innan jul har jag bara en sak till att säga;


Ha en riktigt God Jul och ta hand om varandra *