Malin

Ny dag, nya möjligheter! Ja den som tänkte så! För mig är det ännu en dag med jobb som väntar. Har sett över mitt schema och jobbar inte alls sjuttiofem procent som var utlovat, utan jag jobbar mer. Får väl se hur tungt det kommer kännas eftersom att jag jobbar långa och många pass på en vecka. Men jaja, hoppas pengarna gör det värt iaf.

Idag är det endast åtta dagar tills han med stort h kommer hit. Att vi inte har träffats på så lång tid är konstigt, vi träffas ju annars varje dag, varje timme och minut om vi så skulle vilja. Att se han för första gången efter det här kommer kännas lite.. (som Stickie skulle säga:) ..Märkligt!

Språkade med miss Rostu igår. Mycket trrrevligt! Det känns verkligen som att jag nu under sommaren bara väntar på att återgå till det "riktiga livet" i Linköping. Konstigt konstigt...har iaf haft det hur trevligt som helst här hittills, blev ännu trevligare när det onda i halsen släppte. (Tack tack tack!) Så tummen upp för det!




Nu är det dags att vattna katten.

Idag har jag faktiskt känt mig nere. Vilket nuförtiden inte är alltför ovanligt måste jag ändå tillägga. Det är synd att det ska vara så här på ett sätt. Trots att jag vet orsaken blir det efter ett tag jobbigt att känna sig obekväm, instängd och otillgänglig. Sen att jag har fått tillbaka min halsont gör inte saken bättre. Usch, jag blir så less. Jag försöker att tänka positivt (eller var det där vekligen sant?) men ändå blir det inte bättre. Vaknar jag och känner mig otillfreds med tillvaron så blir det oftast så hela dagen. Och inte bara det; under dagen blir det bara värre och värre och ensamheten växer inom mig även om jag har personer runt omkring mig. Oavsett att jag vet att vi kommer att träffas om...17 dagar (tekniskt sett 16 dagar) så känner jag mig så himla deprimerad ibland. Jag vet inte varför det kan vara så olika från dag till dag. Jag önskar verkligen att det inte kändes så här himlarns tungt. I julas var det så perfekt att vara här hemma, jag var så glad och att du och jag var ifrån varandra påverkade mig inte negativt, som det gör nu...Mamma sa att det beror på att den här gången så vet jag att det är under en längre tid vi är ifrån varandra. Men ändå. Jag har ju mina kompisar, föräldrar och släkten här att glädjas med. Jag har nu inte varit nedstämd hela tiden när jag har träffat alla. Men som till exempel idag när jag var i min mammas stuga med mormor och morfar så kändes det så himla jobbigt och jag kände mig så låg. Medan igår var det inte alls jobbigt, jag hade det hur trevligt och jag var hur glad som helst när jag och pappa var i Boden hos min farbrors familj. Det är sådana kontraster mellan dagarna och jag känner mig så orkeslös på alla upp -och nedgångar. Antar att det också påverkar.


-There's a hole in the sky


För att inte göra er (även mig själv) alltför nere med mitt deprimerande skriveri kan jag ju berätta att jag just nu håller på att lära mig spanska. Jomenvisst! Jag pallrade mig till biblioteket och lånade en spanskabok, steg 1, för gymnasiestudier med medföljande cd-skiva. Det går faktiskt bra, jag har snappat upp mer spanska än vad jag tidigare trodde att jag hade gjort. Se där! Jag hoppas bara att det kommer etsa sig fast och gro där uppe i hjärnkontoret. Det är inte så lätt som man kan tro!

I tisdags var jag och kollade till skötebarnet, som till min och Ninas förskräckelse ska överlåtas till någon annan. Det var jag och brudarna som satt och snackade och smuttade vin (alternativt vatten). Jag har saknat de stunderna så himla mycket märkte jag. Mer än vad jag trodde. Då kan jag säga att jag mådde bra! Guld värt.

 Annars har jag inte så mycket mer jag vill få ur mig. Jag ska försöka läsa lite mer español, prata med Jaime och sen gå och lägga mig (och hoppas på det bästa imorgon).

¡Buenas noches! ;)