Allt faller på plats
Fredagen = tjejkväll = efterlängtat som fan
Trevligt var det. Vi spelade ett spel, ungefär som snurra flaskan med sanning eller konsekvens, fast det hette våghals. Jag vet inte vad som var höjdpunkten; då Linda ringde till Bergviksgrillen och hörde om de hade en specialpizza, som bl a innehöll apa, Paolas orgasm (första och andra försöket ;) ), Paolas imitation av en borttappad sälunge eller Nina när hon fick spanking. En annan höjdpunkt var helt klart Carros lek. Vi satt i en ring runt en 200 gr cholkadkaka och en kniv & en gaffel, slog en tärning i tur och ordning. Fick man en sexa skulle man ta på sig en mössa och halsduk, ta besticken, skära chokladkakan och äta upp chokladen en bit i taget. Samtidigt fortsatte de andra att slå. Och ju längre tid vi hade slagit desto galnare blev vi. Mössor, vantar och choklad flög hit och dit (för ingen hade mössa, vantar, bestick i sin ägo en halv sekund efter det att någon annan hade slagit en sexa, nej nej) och till slut hade Carro vunnit. Stort grattis! Efter alla tokerier begav vi oss till BBB, fick där även träffa mina arbetskamrater, ett kärt återseende må jag säga. Och eftersom att Paola äntligen fick till det (Grattis till dig med ;) ) så blev Carro utelåst och vi spenderade en ljuvlig natt med varandra hos mig :p
Det är nu jag börjar fråga mig själv vad jag gör uppe vid den här tiden. Jag har redan ätit frukost, hört E-Type skråla på Rix och nu sitter jag och dricker mitt te och skriver onödigt vetande. Inte dumt att stiga upp kvart över sex på morgonen! ;)
Nåväl, i fredags lämnade jag in mitt passerkort till Vattenfall och sa hej då till kontoret. Nog vart det lite känsligt allt. Jag var själv där och vanligtvis är vi fem som brukar sitta där, vi har varit allt mellan 4 till 6 personer i det där rummet. Oj oj, då kom alla härliga minnen upp. Alla krismöten vi hade när det blev lite väl tråkigt (där ett tag var det ungefär var 10:e minut), alla hångel som inte går att räkna på två händer längre, sakerna på anslagstavlan, däribland min förlust i YATZY, min vinst i biljarden, vår ordvecka, ja you name it..sen kunde jag bara inte låta bli att tänka på diskussionen om miljöpartiet, vi tjejer var för och mr Maaherra emot (såklart). Båda sidorna ansåg sig senare ha vunnit diskussionen så efter det har vi lämnat miljöfrågorna åt sidan. La familia no 2 säger jag bara ;) Visst kommer jag sakna, men DOCK! Jag kan inte säga att det inte var skönt att slippa komma tillbaka dit idag. Det är otroligt skönt att få ha tackat nej till ett jobb som jag vet att jag skulle ha minst ett halvår framöver. Otroligt smickrande också att bli erbjuden bara så där. Men det är också allt. Det är fan inte värt det, inte nu.
Allt faller på plats just nu. Jag känner lugnet för första gången på ett tag, sen jag fick veta att jag kommit in. Jag har fått en ny adress, Alsättersgatan 5B.14, lärde mig den direkt ;) Nina, den räddande ängeln ska hyra mitt skötebarn så nu slipper jag stå med dubbla hyror i två månader. Nu är det bara att skriva ett snajsigt kontrakt så är det klappat och klart! Känns otrooligt skönt måste jag säga, jag var inställd på att inte hitta någon andrahandare på mitt skötebarn och vara tvungen att säga upp lägenheten och stå med dubbla hyror i september, oktober. Men se där! Ka-tjing! Så blev det inte! :D
I fredags insåg jag hur många som kommer sakna mig och hur många som försöker att inte visa det bara för min skull. Jag vet inte om det var när Nina sa att hon kommer bli nostalgisk av att bo i lägenheten, när Carro & Paola sa att "Det är verkligen jättekul att du har kommit in och ska flytta MEN..", när Fredrik och Jesper sa: "Fy fan vilken grym tjej du är, en riktig kanontjej" eller när Frida sa "Det är så trist att du har slutat, jag kommer sakna dig jättemycket oomo". Jag vet inte om jag har varit dum men jag har inte riktigt tänkt på det. Att ni är glada för min skull, men samtidigt är det jobbigt för er förstår jag nu. Att ni håller skenet uppe för mig är guld värt. Ni är alla guld värda för mig :)
Nu har jag suttit här alldeles för länge, det är dags för duschen. Sen är det stan med mami :D
Adios!
