Malin

Känns inte som att jag kommer skriva på ett tag, men jag har en sak att säga just nu:

Fan vad skönt att slippa köpa höst-och vinterkläder! Trettio fem grader: JA TACK!!!

Imorgon, imorgon, imorgon. Imorgon kommer vi äntligen att vara tillsammans igen! Kan ni fatta att det har gått 2 månader och 5 dagar? Kan ni fatta att imorgon är den hemska nedräkningen över? Nyp mig, jag tror att jag drömmer! Jag kommer aldrig kunna sova inatt och jobbet kommer gå så sakta så sakta...jobb till tre och stressa iväg till fyra. Gud så härligt!!! :D

Igår var det torsdag. Jag och mamma tänkte cykla in tsm till stan för jag behövde kolla på lite grejer. När jag vaknade igår kände jag migväldigt trött och jävlig och så här i efterhand så kan jag nog tycka att det hade varit bättre att sova nu när jag ändå var ledig. Efter att vi hade varit i stan, käkat lunch och åkt till Storheden så var jag och pappa och köpte mig en digitalkamera (finally) för presentpengarna som jag fick i onsdags, när jag och mamma blev firade hos henne. Det tog en jäkla tid för mig att välja färg och min käre far var mer än road över det. Men när jag slutligen hade valt färdigt så drog vi vidare till farmor och farfar och åt lite palt (gud vad gott det är!). Senare på kvällskvisten for vi äntligen och hälsade på Kent och Rosa! Efterlängtat och saknat! Allt var precis som vanligt, och ibland så är det faktiskt tryggt att uppleva det med. Min kväll hade inte kunnat sluta bättre! Jag saknar de där tokarna mycket så jag ska försöka hinna med något besök till innan det bär iväg igen.

Det känns ganska stressigt nu innan jag åker till Linköping på tisdag, har planer varje dag efter jobbet och vissa planer får nog till och med strykas. Men det gör inte så mycket för om 4 dagar får jag träffa mitt hjärta!!!

---

..men jag har heller inte alltid fel! Igår följde jag med Carro på deras släktfest och hade det väldigt trevligt. Mycket barn, sång och mat. Efter att jag och Carro hade varit på Allstar och träffade konstiga människor, så träffade vi yyterligare en konstig människa på Tasty Burger i stan. En 40-åring med ett roligt skägg och jeans med matchande jeansjacka (=FULT) som man bara ser på A-lagarna nuförtiden. Jag tyckte att jag kom på vilken låt med Meatloaf och Cher som var med i Sikta mot Stjärnorna, men ingen trodde på mig när jag gång på gång sa att det var den som gick: "...a real dead ringer for looooove...". Protester haglade till höger och vänster så jag blev så nyfiken på vilken det kunde ha varit för jag var så övertygad om att det var den. Läs och begrunda gott folk!

Publicerad i Aftonbladet 2000-12-01:

"..Paret Meatloaf & Cher - alias Niklas Frisk och Lilian Bokestig - tog hem

segern med låten "Dead ringer for love.".."

Ibland känns det himla bra att ha rätt! I know my Meatloaf ;)

---

Idag har det varit en bra dag! Eller när jag hade slutat jobbet iaf. Morgonen var väldigt ovanlig och bökig. I det här jobbet får man verkligen lära sig att folk inte alltid behandlar en som man ska behandla folk. Trots att man hjälper en människa att leva ett hyfsat anständigt liv så får man ibland svälja en tunna med skit helt enkelt. Men sen får man tömma den tunnan fortare än kvickt! Det känns som att jag har lärt mig det väldigt bra, det är något jag inte kunde göra när jag var 17 år så det går ju framåt!

Som sagt, jobbade idag, halv åtta till tre. Sen tjugo över fem var det Helex som gällde (Tack Carro!), med Spinning och Powercore. Fia var också på Spinningen och svettades med mig. Sjukt skönt! Träning ger verkligen välmående. Jag känner mig alltid så pigg och ren (haha, ja det är faktiskt sant) efteråt. Och ännu bättre mår man när man får käka en supergod middag som ens pappa har lagat. Guuuuld! ;)

Ja den kom då inte en dag för tidigt! Gud vad skönt det ska bli att få leva lite! Imorgon förmiddag har jag och Paola planerat att det ska bli sol så vi kan sola och bli lite bruna och snygga. Däremot hade smhi planerat något annat och det kan hända att det inte blir sånt kanonväder som det har varit tidigare dagar (då jag har jobbat...bitter bitter...). Hursomhelst så ska vi nog ligga och sola tills Paola börjar jobba vid två. Sen senare under eftermiddagen blir det date med Carro och det ska bli mycket mycket trevligt!

Det blev inte mycket skrivet idag för jag är trött trött trött! :)

Ja nu har sommaren kommit med råge till Luleå! Nästan uppemot trettio grader i skuggan. Väldigt skönt men viktigt är att komma ihåg att dricka mycket, det märkte jag idag när jag sprang runt till gamlingarna på jobbet. Man jobbar ju som för att de ska gå bra så då tänker man inte riktigt på att ta hand om sig själv riktigt.

Sen har jag också fått nästan hela mitt schema. Det är bara sista veckan som saknas och just nu ser det inte så bra ut. När jag tackade ja till att jobba hela sommaren var jag inte beredd på att endast få två lediga helger här i Luleå. Men nu får jag stå mitt kast och hoppas på att jag hinner träffa alla så pass mycket att jag känner mig nöjd när jag åker härifrån. När jag tänker efter så kommer jag nog fan inte bli nöjd ändå. Man vill ju alltid träffa allihopa så mycket mer, när man åker ifrån människor. Så är det ju bara.

2 veckor och 3 dagar...

Ja nu ska fan bloggen få lite mera liv efter att jag har fått min digitalkamera i födelsedagspresent.Jag måste ju ha en nu när jag ska åka till Spanien på äventyr också. Jag tror nog att det blir den här!

Jahapp, så har man blivit sjuk då. Det är förjävligt må jag då säga. Och bara för att min mamma var så envis på måndagen och göra den där palten vi hade planerat in trots att hon var jättesjuk. Och dagen efter det hade hon bakat en kaka som hon bjöd in mig för att äta. Det måste man ju göra. Nåväl, palten var asgod och jag missar inget jobb idag så det är ju tur det. Det tråkiga är mer att jag nog kommer missa midsommarfirandet imorgon. Men men, ingen idé att vara bitter för det.

Idag är det 3 veckor och 5 dagar kvar tills jag och min amor träffas. Om man tänker efter så har det ändå gått fort den här tiden. Låt mig påminna er om att vi skulle vara ifrån varandra i 2 månader och 5 dagar, dvs 9 veckor och 3 dagar. En liten snabb uträkning säger mig att vi nu har avklarat 5 veckor och 5 dagar! Visst det är ju en tid kvar och så, men ändå. Jag fick bara en våg av optimism! Det var lite ovanligt.

---

Då har jag varit här uppe i en vecka och en dag och det känns mer som att jag har varit här i tre veckor. För att ta detta i kronologisk ordning ska jag ta och berätta lite om resan. Jag åkte tåg hela vägen upp, från Linköping till Luleå. Att åka tåg hela vägen är faktiskt inte så farligt som man kan tro, trots sittplatsen. Det enda som var störande som jag inte hade räknat med, var att i min vagn hade jag turligt nog äran att få lyssna på en A-lagare som inte kunde hålla mun i hela 12 timmar. 12 timmar! Visst var han rolig också såklart. Började prata lite engelska (eller vad man nu ska kalla det) och spelade lite munspel ("I am music!" utbrast han), men det var bara roligt de första 10 minutrarna. På natten kändes det som att hela vagnen ville slänga ut honom ur vagnen, vilket de också lät honom veta. Men ingenting hjälpte och när han äntligen, efter 12 timmars restid, klev av tåget var allt så lugnt och skönt och ville nästan åka tåg i 12 timmar tid för att få tillbaka de timmarna han hade hållit låda.

Sen jag har kommit hit har jag träffat mamma och pappa såklart, farmor och farfar, A-C en hel del och så har jag haft en mycket trevlig kväll med Carro. Sen i måndags har jag dessutom haft introduktion med jobbet. Jag ville ha det trots att jag jobbade där ifjol eftersom att jag ville kolla vilka nya knäppgökar vi har att ta hand om. Till min förtjusning har jag upptäckt att vissa av de besvärliga (nästan alla faktiskt) inte är kvar hos oss. Antingen har de flyttat in i äldreboendet eller så har de gått bort (may them rest in peace) och de nya är så himla gulliga. Så just nu känner jag att åtta veckors jobb där kanske inte blir så dumt!

Jag vill ha en kamera!

---

Igår var det Sommar-X. Hade packat kartongerna hela dagen och tänkte att det skulle bli så skönt att komma härifrån ut på lite festligheter. Men det blev inte alls som jag hade trott! Emma och Elin påminde mig om att vi faktiskt inte skulle ses på ett tag och det tog inte lång stund så satt vi där alla tre och storbölade. Det tog ett tag för oss att återhämta oss men vi gjorde det! Vi tappade ju tyvärr stackars Elin, men jag och Emma pallrade oss iväg glada till Kårallen. Där gick det bra! Det var väldigt kul! En halvtimme...sen träffade jag Pontus som jag inte alls känner att jag har träffat så mycket i år som jag hade velat. Så stod vi där vid amfiteatern och det gick ändå bra. Jag var nostalgisk utan att böla. Men det var inte hållbart nog länge. Då började jag om igen. Sen efter ett tag så slutade jag. Och just då kom en person som jag verkligen har träffat så mycket som jag vill som jag också kommer sakna: Anton. Så då började jag igen...

Som ni kanske kan förstå så hann jag inte riktigt med att festa igår. Jag mer sörjde igår. Men tro inte att det slutade igår kväll heller. Nej nej. Idag, alldeles nyss så åkte Marcus från korridoren till Malmö. Han och jag har verkligen kommit varandra närmare den senaste tiden. Och vi connectade direkt när vi träffades första gången. Så nu när vi sa hej då blev vi båda så jäkla känslosamma och det kommer kännas konstigt att inte bo grannar med varandra nästa år. Jag har som inte riktigt tänkt på att jag inte kommer ha de här människorna omkring mig nästa år och det suger att jag faktiskt har börjat tänka på det. Det är som att ha öppnat en kran verkligen.

Jag har inte känt mig så här ledsen sen dagen innan jag tog mitt pick och pack och flyttade till Linköping,
som förändrade mitt liv.

Mitt kära korridorsrum augusti 2007

---

Tack för det! Det är så himla skönt med sol så det är inte klokt! Hoppas att det är så här varmt i Luleå när jag kommer upp...fast det spelar ingen roll om det är samma gradantal där som här om det blåser. För här blåser det varma vindar och däruppe existerar nog inte varma vindar. Gud vilket intressant inlägg! Nä, nu får jag skärpa mig. Ska komma på nåt bättre att skriva nästa gång. Men nu: Sista träningen med Dekkadans!

---

Ja, just nu känner jag mig väldigt slut i skallen och inte alls uppåt. Det är inte så att jag är ledsen heller. Men jag har pluggat hela hela dagen och jag har som jag kanske har nämnt tidigare (?) varit ganska stressad över detta plugg. Jag funderade på att gå och lägga mig för över en timme sen, men jag har inte pratat med Jaime på hela dagen och han borde vara hemma nu från lite äventyr. Men snart ska jag sova! Och sen blir det en till dag med plugg. Min cykel fick för övrigt punktering (på bakdäcket dessutom) för andra gången på en vecka. Nu ska jag lämna in den till en norrlänning så vet man att den blir fixad. Jag har varken tid, ork eller nog med kunskap för att fixa det själv.

Självpepp hade varit bra just nu, men jag antar att man har såna här dagar ibland. Speciellt när ens älskling inte är här.

I förrgår skulle jag egentligen ha varit på dansträning. Igår skulle jag egentligen ha varit i skolan. Igår kväll skulle jag egentligen ha gått på Sof. Att vara sjuk nu är så otajmat det bara kan bli. Det är väl bara att acceptera antar jag. Men att det ska ta så lång tid för en meningslös förkylning att iaf bli så pass mild att jag kan göra nånting accepterar jag inte! Normalt sett gör jag precis allt med en förkylning. Man är ju trots allt bara lite snorig och kanske hostar en del. Men den här gången har det slagit ut mot hela min kropp i form av huvudvärk, yrsel och matthet. Jag är inte helt van med det och har svårt att bara låta det ha sin gång.

Ikväll vill jag gå på sof så jag hoppas att jag blir bättre under dagen och den här gången ska jag banne mig ta det superlugnt på träningen. I tisdags tog jag det lugnt halva träning men sen med den nya koreografin var det kört.

Idag är det äntligen två månader tills vi träffas igen. På nåt sätt känns det bättre än två månader och en vecka. Så från och med imorgon är det iaf mindre än två månader kvar. Borde jag inte få en medalj i positivt tänkande?

Annars så längtar jag fortfarande grymt mycket tills jag åker till Luleå. Pratade med Anncha häromdagen och det ska bli så kul att träffas igen! För några dagar sen insåg jag att jag bara har varit hemma i två veckor under mitt andra år här i Linköping. Helt galet, men jag har faktiskt inte haft tid att vara hemma mer än så. Visst , jag hade väl kunnat rata Spanien de båda gångerna. Men det vill jag ju inte eftersom att jag är i Luleå under somrarna. Stackars Jaime var ju över tre veckor i Luleå förra sommaren och 4 veckor nu i sommar. Fast han verkar ju vilja det, den sötnöten ;)

Slut för idag, tack för idag!