Publicerad 2008-09-28 14:54:45 i Allt & inget
Bakis som fan. Trodde inte att jag skulle må så här dåligt. Men det var det värt. Fan vad kul jag hade igår! Var ut med Jaime och några spanjorer från korridoren. Alltid kul att gå ut med dem, de vet hur man har roligt. Sen fick man ju träffa fröken Rostu på NH också. Mycket trevlish!
Nästa helg åker jag till Luleå och det ska bli jätte jätteroligt! Ska bli skönt att få träffa mami och papi. Jag saknar de. Joo, Malin 21 år saknar mamma och pappa. Ibland önskar jag att jag bodde närmare Luleå. Det har väl både sina fördelar och nackdelar att bo så långt ifrån varandra antar jag.
För övrigt så saknar jag min kamera.
Publicerad 2008-09-15 22:41:58 i Allt & inget
Nu är det bara ett par timmar kvar tills du är här. Iiih! Jag har varit pirrig sen några timmar tillbaka. Men nu när vi pratade med varandra igen i telefonen lugnade jag mig lite. Puuh!
Jag kan inte fatta att vi har varit ifrån varandra i hela 18 dagar. Det har hänt så mycket under den korta tiden. Jag har hunnit med en massa saker. Först var det Nollephesten som väntade, den sittningen var så himla kul! Den roligaste sittningen faktiskt. Sen efter det var det bara att hoppa på nybörjarkursen i spanska, som btw inte är lite snabbare än jag känner att jag klarar av just nu. Det var ungefär nu en hemsk förkylning tog fart. Och samtidigt var det Nollans fest för faddern. Skitkul fest! Synd att jag mådde piss och var tvungen att t.o.m stanna hemma från skolan. Var sjuk också hela den helgen, men trots det så var man ju tvungen att dansa det sista ur sig då Kalasmottagningen 2008 lurade runt hörnet. Jag mådde som sämst dagen innan, på genrepet, och var rädd för att få feber. Men se det fick jag inte! Och herregud vilket kalas det blev! Det var så grymt roligt och jag är så sjukt nöjd med uppträdandet. Efter det blev jag dock ännu sjukare och fick vara hemma från skolan till och med. Trodde att jag skulle bli frisk fort, men fortfarande har jag någon konstig smärta i halsen. Det har dock inte hindrat mig från att ha gått till Draget 2008. Det har jag redan nämnt hur kul det var, men det är värt att nämnas igen. Jag hade så himla roligt så det är inte sant!
Det hade varit grymt att dela allt som har hänt med Jaime, men är oerhört tacksam att han iaf bor kvar här i Sverige. Jag hade verkligen inte klarat av att ha han så långt ifrån mig konstant. Träffas en gång i månaden är ingenting för oss.
Nä, nu ska jag göra något vettigt innan han kommer så jag gör mig av med lite energi.
Heippa!
Publicerad 2008-09-15 00:38:04 i Allt & inget
There's something inside me that pulls beneath the surface
Consuming, confusing
This lack of self control I fear is never ending
Controlling I can't seem
To find myself again
My walls are closing in
Without a sense of confidence
I'm convinced that it's too much pressure to take
I've felt this way before
So insecure
Crawling in my skin
These wounds, they will not heal
Fear is how I fall
Confusing what is real
--------------------
A heart that's been buried in the ground
Can't break if it's never found
I spent so much time digging that grave
And even if it's pain that I feel
At least I know that it's real
I'd rather be broken than afraid
Can April hours spring
Signs of life in me
Publicerad 2008-09-13 13:31:03 i Allt & inget
Oj oj oj, vilken kväll! Jag hade så sjukt roligt hela kvällen. Från det att jag och Elin, spiknyktra, klev in genom Joels dörr, till att jag askalas nästan däckade hos Jacke.
Men nu dagen efter, när jag egentligen ska sitta och plugga stenhårt så mår jag lite sämre. Längtar tills mitt kramdjur vaknar så att jag får höra hans röst. Men det kommer nog inte ske än på ett tag. Han kom inte hem förrän vid halv tio imorse så han ligger nog stendöd i sin säng.
Nu är det bara två dagar kvar tills han kommer hem igen. Usch vad jag längtar. Jag hatar att vara ifrån honom så länge. Två och en halv veckor, tre veckor, en månad, elva dagar, det är fasen inte okej. Hojja! Som tur är så har jag varit väldigt upptagen så det har gått riktigt bra. Men efter i onsdags, efter kalas, så fick man ju mer tid att stanna upp och känna efter. Och efter det har tiden bara gått så himla långsamt. De sista sju dagarna har känts längre än de tolv första dagarna. Men men, får hoppas att de här två dagarna går av bara farten för jag står inte ut att vara utan dig...
God I miss you so much baby
Come home, come home...Publicerad 2008-08-30 19:52:11 i Allt & inget
Men Nolle-P 2008 är då rakt inget som jag kommer att glömma! I år fick man stå på den andra sidan, vilket är lite annorlunda. Eller mycket annorlunda rättare sagt! Det har varit så mycket att stå i under hela tiden, men vi har gjort det jäkligt bra. Och E-klassen är i år, som varje år, den bästa klassen. Kunde inte ha fått bättre nollan att ta hand om än dem. Därför är det lite sorgligt att det är över.
Vi hade den sista sittningen under Nolle-p igår: Nollephesten. Det var en jätterolig sittning, om inte den roligaste faktiskt (ja den rosa sittningen har faktiskt konkurrens) och det var så skönt att få umgås öppet med Emma igen. Jag kände mig så stolt när hon stod där uppe på scenen och blivit officiellt civil igen. Jag var stolt över dem alla när de stod där, för jag vet att jag aldrig hade orkat det de har gjort/kommer göra.
Nåja, one down, one to go; på onsdag är det Kalas som gäller. Känns som att jag skulle vilja träna i en månad till. Nej fan, ett år till! Men det skulle nog aldrig bli så perfekt som jag vill att det ska bli. HIttills har vi ändå kämpat jättehårt. Och fem nya koreografier utslängda på två veckor är inte lite det.
Mycket händer nu. Skolan har kört igång, ligger redan efter i allt känns det som. Men ingen panik, är väldigt van vid det nu så det känns luugnt. Jaime den stackarn är i Spanien igen och skriver tentor. 16 dagar kvar tills vi ses. Känns inte som sist när jag var helt knäckt över att vara ifrån honom. Det är nog just för att jag har så mycket här och att jag inte har någon konstig sjukdom heller. Guuld!
Eftersom att jag har tappat bort min kamera, klantig som jag är, så har jag heller inga bilder att förgylla inlägget med. Men det kanske löser sig så småningom.
Har man inget vettigt att skriva ska man inget skriva heller.
Publicerad 2008-07-30 01:24:53 i Allt & inget
Om två dagar är hemvistelsen i Luleå över. Ynka två dagar är endast kvar av de sju veckor som jag hade framför mig. Som vanligt har det gått alldeles för fort och att nu åka tillbaka till Linköping känns en aning bitterljuvt. Det är ju här jag har varit nu i sju veckor och på något sätt än en gång byggt upp en vardag som jag nu ska lämna.
Början av sommaren var hemsk, en fruktansvärd halsont och att vara ifrån min Jaime i en hel månad tärde på det mesta...Men då jag var så pass fri från sjukdomen såg jag till att hitta på saker och jag fick äntligen träffa mina vänner igen som jag inte sett på evigheter! Sen började jag jobba så småningom och aldrig trodde jag att jag skulle lära mig så mycket av att jobba inom hemtjänsten. Otroligt nyttigt och otroligt roligt har det varit må jag säga.
En utav höjdpunkterna den här sommaren var när vi återförenades. Innan jag for till flygplatsen åkte jag och köpte en ros och när jag nervöst gick in till väntsalen var planet försenat - vilket gav mig ännu mer tid till att bli mer nervös än vad jag redan var. Till slut började folk droppa in från flyget och där stod jag med min stackars ros och väntade. Som jag hade räknat med kom han ut sist av alla, alldeles själv nedför trappen. Första kramen har aldrig i hela mitt liv känts så som den kramen kändes. Jag hade glömt så mycket under vår separation; att hålla om varandra, att kyssas, att skratta, ja bara att låta hjärtat slå igen. Ovärdeligt. :)
Det finns såklart många höjdpunkter sommaren 2008 och en annan som ligger mig varmt om hjärtat är att få ha festat med Frida och Jesper igen. Det är ena riktiga guldklimpar som jag hoppas att jag alltid kommer ha i närheten.
Andra delen av sommaren har gått så otroligt fort att jag inte har hunnit med. Det var som att knäppa med fingrarna så slank sommaren ur mitt grepp och väckte mig för att påminna mig om verkligheten som lurade runt hörnet. Nu ska jag snart åka tillbaka till plugget igen och fortsätta min utbildning. Vakna tidigt på morgonen och för var dag som går komma efter i alla ämnen så att man så pass till tenta-p får hundra gånger mer att göra än vad man skulle ha behövt om man inte surrade och käkade klägg var och varannan lektion.
Ändå jag kan inte låta bli att le när jag tänker på Nolle-P. Det kommer bli ett nöje att få välkomna nollan, och inte minst att se Emma Rostu marschera i spets! Att jag även kommer att träna så att jag förmodligen kommer upptäcka muskler som jag inte trodde jag hade, skulle kunna kännas stressigt. Men att stå på en sån stor scen och göra ett sånt sjuhelsikes uppträdande som vi ska göra, får mig bara att le ännu bredare.
"When something ends something begins"
Och plötsligt kändes det lite mer ljuvt än bittert att åka tillbaka till Linköping...
Publicerad 2008-07-04 17:23:35 i Allt & inget
I just want you close
Where you can stay forever
You can be sure that it will only get better
You and me together
Through the days and nights
I don't worry cause everything's ganna be all right
People keep talking
They can say what they like
But all I know is everything's ganna be alright
No one no one no one can get in the way of what I'm feeling
No one no one no one can get in the way of what I feel for you
You, you
Can get in the way of what I feel for you
When the rain is pouring down
And my heart is hurting
You will always be around
This I know for certain
You and me together
Through the days and nights
I don't worry cause everything's ganna be all right
People keep talking
They can say what they like
But all I know is everything's ganna be alright
No one no one no one can get in the way of what I'm feeling
No one no one no one can get in the way of what I feel for you
You, you
Can get in the way of what I feel for you
I know some people search the world
To find something like what we have
I know people will try, try to divide something so real
So till the end of time I'm telling you there is no one
No one no one no one can get in the way of what I'm feeling
No one no one no one can get in the way of what I feel for you
You, you
Can get in the way of what I feel for... Publicerad 2008-06-30 11:36:03 i Allt & inget
Ny dag, nya möjligheter! Ja den som tänkte så! För mig är det ännu en dag med jobb som väntar. Har sett över mitt schema och jobbar inte alls sjuttiofem procent som var utlovat, utan jag jobbar mer. Får väl se hur tungt det kommer kännas eftersom att jag jobbar långa och många pass på en vecka. Men jaja, hoppas pengarna gör det värt iaf.
Idag är det endast åtta dagar tills han med stort h kommer hit. Att vi inte har träffats på så lång tid är konstigt, vi träffas ju annars varje dag, varje timme och minut om vi så skulle vilja. Att se han för första gången efter det här kommer kännas lite.. (som Stickie skulle säga:) ..Märkligt!
Språkade med miss Rostu igår. Mycket trrrevligt! Det känns verkligen som att jag nu under sommaren bara väntar på att återgå till det "riktiga livet" i Linköping. Konstigt konstigt...har iaf haft det hur trevligt som helst här hittills, blev ännu trevligare när det onda i halsen släppte. (Tack tack tack!) Så tummen upp för det!
Nu är det dags att vattna katten.
Publicerad 2008-06-22 00:31:23 i Allt & inget
Idag har jag faktiskt känt mig nere. Vilket nuförtiden inte är alltför ovanligt måste jag ändå tillägga. Det är synd att det ska vara så här på ett sätt. Trots att jag vet orsaken blir det efter ett tag jobbigt att känna sig obekväm, instängd och otillgänglig. Sen att jag har fått tillbaka min halsont gör inte saken bättre. Usch, jag blir så less. Jag försöker att tänka positivt (eller var det där vekligen sant?) men ändå blir det inte bättre. Vaknar jag och känner mig otillfreds med tillvaron så blir det oftast så hela dagen. Och inte bara det; under dagen blir det bara värre och värre och ensamheten växer inom mig även om jag har personer runt omkring mig. Oavsett att jag vet att vi kommer att träffas om...17 dagar (tekniskt sett 16 dagar) så känner jag mig så himla deprimerad ibland. Jag vet inte varför det kan vara så olika från dag till dag. Jag önskar verkligen att det inte kändes så här himlarns tungt. I julas var det så perfekt att vara här hemma, jag var så glad och att du och jag var ifrån varandra påverkade mig inte negativt, som det gör nu...Mamma sa att det beror på att den här gången så vet jag att det är under en längre tid vi är ifrån varandra. Men ändå. Jag har ju mina kompisar, föräldrar och släkten här att glädjas med. Jag har nu inte varit nedstämd hela tiden när jag har träffat alla. Men som till exempel idag när jag var i min mammas stuga med mormor och morfar så kändes det så himla jobbigt och jag kände mig så låg. Medan igår var det inte alls jobbigt, jag hade det hur trevligt och jag var hur glad som helst när jag och pappa var i Boden hos min farbrors familj. Det är sådana kontraster mellan dagarna och jag känner mig så orkeslös på alla upp -och nedgångar. Antar att det också påverkar.
-There's a hole in the sky
För att inte göra er (även mig själv) alltför nere med mitt deprimerande skriveri kan jag ju berätta att jag just nu håller på att lära mig spanska. Jomenvisst! Jag pallrade mig till biblioteket och lånade en spanskabok, steg 1, för gymnasiestudier med medföljande cd-skiva. Det går faktiskt bra, jag har snappat upp mer spanska än vad jag tidigare trodde att jag hade gjort. Se där! Jag hoppas bara att det kommer etsa sig fast och gro där uppe i hjärnkontoret. Det är inte så lätt som man kan tro!
I tisdags var jag och kollade till skötebarnet, som till min och Ninas förskräckelse ska överlåtas till någon annan. Det var jag och brudarna som satt och snackade och smuttade vin (alternativt vatten). Jag har saknat de stunderna så himla mycket märkte jag. Mer än vad jag trodde. Då kan jag säga att jag mådde bra! Guld värt.
Annars har jag inte så mycket mer jag vill få ur mig. Jag ska försöka läsa lite mer español, prata med Jaime och sen gå och lägga mig (och hoppas på det bästa imorgon).
¡Buenas noches! ;)
Publicerad 2008-06-21 13:39:06 i Allt & inget
Publicerad 2008-06-15 11:21:37 i Allt & inget
Nu är jag hemma i Luleå. Har iofs varit det i snart en vecka, men min sjukdom har gjort mig nästintill dödsförklarad ända tills i torsdags.
Avslutet i Linköping var ett utav de bästa. Eller den sista utgången på lördagen rättare sagt. Det var bara jag, Jaime och Pablito och fasiken så trevligt vi hade det. Vi var nog kvar i korridoren och svamlade på ända till kl ett. Sista festen med guldkornet Pablo, kommer sakna honom i massor verkligen. Världens snällaste spanjor.
Avskedet dagen efter med Jaime däremot, var inte lika trevligt. För det första vart jag ju sjuk nder eftermiddagen så jag blev sängliggandes. Han tittade till mig var och varannan stund för att se att jag inte var död. Det var snällt. Sen före fyra på natten mot måndagen var han redo att lämna mig i en månad. Det var inte jag. Usch vad jag grät, mest efteråt. Det kändes så fruktansvärt tomt utan honom. Jag märker nu hur beroende jag har blivit av honom. Det blir väl så när man praktiskt taget bor ihop. Som tur är så kan vi prata varje dag och se varandra via Skype (Tacka vettja Skype!) och det ger en mycket tryggare känsla än mailen och smsen vi har ägnat oss åt de två tidigare separationerna.
Hur känns det att vara tillbaka i Luleå?
är en fråga som har ställts till mig både en och två gånger sen jag kom hit. Och hur känns det då? Det känns nog inte så bra som jag hade föreställt mig. Men jag tror mycket tyvärr beror på att Jaime inte är här. Annars så känner jag verkligen att ingenting har förändrats. Det känns som att tiden står still här, eller som att livet här står still. Visst har jag tänkt tanken (men det är knappt) om hur det skulle vara att flytta tillbaka hit, men när jag är här och hälsar på är min första tanke: "Oh, aldrig!" Jag är ledsen, men när man har kommit härifrån och byggt upp ett nytt liv, då vill man inte tillbaka till Luleå. Inte på ett tag iaf.
Att vara här, sommaren, sommarjobb får mig att tänka på det gångna läsåret och allt som har hänt. Det är verkligen mycket. Jag ska inte gå in mer på det just nu, det blir alldeles för mycket i ett inlägg. Istället väljer jag att avrunda här och spara på det.
Ciao.
Publicerad 2008-06-10 10:29:09 i Allt & inget
Jag står inte ut!!! Min hals tar kål på mig! Så fort jag ska äta, prata och ibland tamejfan andas så gör det så himla ont! Snälla, snälla, bli bättre nu innan jag hoppar ut genom fönstret, Gah...
Publicerad 2008-06-09 05:33:21 i Allt & inget
I miss you baby...
29 days....
Publicerad 2008-06-04 17:54:15 i Allt & inget
Observera att en viktig del av kvartetten saknas som lystrar till namnet Elin
fantastiskt utmärkt...
Publicerad 2008-06-03 12:03:45 i Allt & inget
Äntligen! Har inget mer att plugga nu. Gjorde tentan idag otroligt snabbt, trots att jag svarade på alla frågor utom den som man bara svarar på om man satsar på en femma. Vilket alla som läst mina inlägg vid det här laget borde fatta, att så är inte fallet.
På dagordningen står det picknick med tjejerna och jag har införskaffat brownie, pucko, jordgubbar och cola light. Räktårtan var tyvärr slut, men Elin kommer få i uppdrag att springa in på någon affär i närheten och fixa en, för det är viktigt!
Förra sommaren såg ut så här
