- Kanske är svårt att se vad jag har på fatet på bilden här till höger, men det är vindruvor.
12 stycken som man äter på nyårsafton; en vindruva för varje klockslag.
De representerar årets kommande tolv månader och ska visst ge tur
om man hinner med att äta dem.
I år lyckades jag äta alla i tid! :D
Nu har jag flytt fältet från skolböckerna än en gång. Skäms på mig! Men jag gick ju faktiskt inte ut igår så nu förtjänar jag att fly för ett inlägg här.
Har helt glömt bort att berätta om förra helgen. I lördags så var vi på en Espicha. Det är ett event som egentligen anordnas i norra Spanien (Asturias) där Jaime är ifrån. Det är egentligen inget annat än ytterligare en ursäkt för de att drick "la sidra" och äta massvis med god mat. Jag älskar verkligen den spanska maten, men framförallt från norra Spanien! Hursomhelst så finns det en grupp (eller förening??) här i Valencia som heter "Casa de Asturias" som ordnar event och har lite olika aktiviteter under året.
- En ful tecknad bild på hur sidern serveras!
Väl där var det bara att börja dricka den kända sidra som man ALDRIG kan få för mycket av i stundens hetta. Efter ett visst intag av god mat och gudarnas dryck så träffade vi en kille, Adrian, som kom från samma lilla skruttby som Jaime. Snacka om slump! Han och hans flickvän Suzana var hur trevliga som helst och vi hade en jättetrevlig Espicha med de och annat folk. Med folk menar jag personer över trettio år, fyrtio år och femtio år. Jag tyckte att de var väldigt trevliga och hällde upp många glas av sidra till mig. Jag nämnde det till Jaime och han svarade mig med ett litet flin:
"De förstår inte att du kan drick så mycket så de vill knäcka dig."
Se där! Vad säger man om den äldre generationen som försöker supa ner en liten flicka som jag? Nåväl, de lyckades INTE med det. Jag stod på benen hela kvällen och till och med lärde mig grundstegen till Asturias folkdans. Det lär jag ju få visa upp nu i jul...
På söndagen hade jag världens huvudvärk men vi pallrade oss ut och mötte upp Adrian och Suzana för att ta en öl och prata om allt möjligt. Adrian som är med i gruppens fotbollslag sa även att Jaime kunde få spela med dem om de var någon man kort någon gång...I förrgår kom samtalet. Jaime som inte har spelat fotboll och rört på sig på det sättet på hur länge som helst, som också röker som en borstbindare nu, skulle vara med i en match igår. Igår kväll kunde ha varit sista kvällen jag hade fått sett min käre sambo vid liv och jag skojjar inte! Han nästintill DOG där på planen. För han ger aldrig upp. Jag tror att han hellre dör på planen än ger upp faktiskt...Jag och Suzana hade iaf jätteroligt medan vi kollade på gubbarna som jagade efter bollen. Det slutade med 5-1 till motståndarna men vi gjorde ju iaf ett mål!
Idag ska en kompis hjälpa oss att skeppa hem lite gasbehållare för vi har ju gas till spisen, vattnet och värmen. Värmen som just nu inte existerar i vår annars så trevliga lägenhet. Tack och lov att vi ska få låna två värmesystem! Imorgon kommer dem. No more igloo!!!!
Annars är jag så lycklig för jag ska få se FC Barcelona spela den fjärde april och jag längtar så in i norden!
Och segertåget, aka Malin och Emma, ska återförenas i februari! Många bra saker efter jul!
- Köpte även en julstjärna i form av en blomma. Vuxenpoäng till
mig eller vadå gott folk?!
Nu har jag avslutat kvällen med det sedvanliga tv-tittandet som jag och Jaime brukar ägna oss åt vid middagen, nämligen Fama. Är typ ett dansprogram, fast inte som So you think you can dance. Här är det mest amatörer som dansar och tränar och utvecklas. Det är faktiskt kul att se vissa som utvecklas mycket, men det är minst lika kul att se de som inte utvecklas alls! Usch de här hornen som jag försöker dölja växer ut ur pannan ibland...
Idag mår jag bättre än igår kan jag säga. Jag har väl glömt att nämna det men jag vad faktiskt sjuk i förrgår och igår. Hade en snabbinfluensa i kroppen eller något liknande. Jag mådde så dåligt måndag kväll att jag tänkte "Jaha, nu kommer svininfluensan och tar mig. Se godda då, tack för det här livet..." men det varade bara i 24 timmar! Visserligen har jag haft det lite knepigt i halsen men det är också på väg att bli mycket bättre!
Och gud vilken stor saknad ni fick ta del av igår. Den var helt enorm! Men äntligen fick jag prata med min Ac igår och det gjorde det hela mycket bättre. Sen försöker jag att inte lägga så mycket press på mig i skolan för det är ju trots allt "bara" studier. Det är viktigt med utbildning, men om du dräper dig på vägen eller mår dåligt kanske man måste ta och omprioritera sina tankegångar under färdens gång...
Veckans se-fram-emot kommer här:
- Fredag: Eventuell utgång med Sofie m.fl (försök nr 2?)
- Lördag OCH söndag: Trrrrrrrrrumvirvel.....min och Jaimes två-års-dag!! Får se vad vi hittar på. Blir nog en riktigt fin middag med en massa prat. Skulle vilja göra något mer men har inte hittat något ännu...Jag hoppas det blir en kanondag i alla fall! Förra året var en riktig höjdare!
Vår återförening i Linköping
efter två hemska månader utan varandra
och jag får en sådan grym lust att bara kasta studiematerialet åt sidan, boka första bästa flyg hem till Sverige och bara umgås med alla de där hemma som gör det hela så svårt att vara här utan dem.
Med den fruktansvärda pressen jag känner att klara av alla kurserna, både på grund av CSN (haha, ja faktiskt!) och på grund av att inte hamna efter med min utbildning, plus alla jag saknar i Sverige så blir det så svårt ibland att slappna av och ta vara på tiden här. Men jag har sådan otrolig stolthet och kämparanda att jag aldrig skulle kunna ge upp och åka hem igen. Jag skulle inte alls vara nöjd med det valet.
Jag är förvånad att jag skriver på det här sättet, med sådan nedstämdhet. Det är väl meningen att jag ska ha the time of my life här?
Och sen kommer du och slår huvudet på spiken. Underbara människa! <3
Jag har haft så mycket inspiration på sista tiden att skriva så nu är det mycket som måste ut. Det senaste jag måste berätta om är en film som jag och Jaime såg i helgen:
Julie & Julia
Ni har säkert redan hört talas om den. En mysig story om en charmig äldre dam som kring 40-talet hittar sin väg i livet genom matlagning för att sedan upprepa sig i nutid. Filmen har sina glimtar här och var hela tiden och den ger en bra känsla medan den ses. Men sen kommer "the End" och med de orden på skärmen så försöker man tänka efter vad filmen gick ut på...svaret på den frågan är: Absolut ingenting! Det tog ett tag innan jag insåg det, men filmen gick verkligen inte ut på någonting! Det är helt otroligt att man kan göra sådana filmer nuförtiden och jag är verkligen imponerad över hur lite man har tänkt över slutklämmen i storyn. Men visst, vill man bara slötitta på en film så kan den här filmen vara den att välja en regnig, alldaglig vardag. Jag ger den nog två stjärnor av fem!
Dags för utvärdering av veckans bravader! Ska påminna er om att jag skulle på salsa, thanksgivingmiddag innehållande utklädning samt födelsedagsmiddag/fest med teleco-folket. Resultatet denna vecka blev två av tre. Sofie fick tyvärr ställa in salsan men förhoppningsvis så går vi nästa vecka istället.
Thanksgivingmiddagen blev av däremot. Torsdag kväll var det bara på med amishkläderna och resultatet blev kanonbra! Jag kände mig otroligt hemma i den nya stilen och middagen innehöll majskolvar, revbensspjäll, hemmagjord potatismos och massa annat gott. Såklart spelades också typisk Amish musik som vi skuttade runt till när vi absolut inte kunde hålla oss från den medryckande musikens takter...otroligt kul idé och otroligt härliga människor! Känns skönt att Jaime jobbar med sånt folk!
Fredagens födelsedagsfest var också väldigt lyckad! Vi var på en matkrog och åt det vanliga spanska käket (som jag för övrigt ska tillägna ett helt inlägg åt!) och drack en massa öl plus en shot med blå, otroligt god, vodka och en shot med grön, otroligt äcklig, vodka. Efter det var det dags att gå till den klassiska botellon. Det måste jag för övrigt kommentera om. Det är så konstigt för i Sverige får man ju absolut inte dricka på gatorna. Här däremot är det "tillåtet" att dricka ute på ett område en bit från universitetet men det är fortfarande officiellt förbjudet att dricka utomhus...tanken bakom det hela är att samla alla på ett ställe. Bra eller dåligt vet jag inte, men det funkar för mig iaf!
Efter att ha varit på botellon orkade jag verkligen inte gå till utestället och shaka. Klockan var fyra och jag kände mig mer än nöjd med kvällen som gått och efter en vecka med princip bara sovtid med Jaime så ville jag krypa ner i den varma sängen med honom. Ett mycket bra avslut på kbällen måste jag säga!
- Det här är tamejtusan den bästa utklädnaden
jag tagit del av!
-Våffeldagen 2008
Nu borde jag inte sitta här. Nu borde jag sitta vid mitt skrivbord och antingen programmera, plugga på elektroniska kretsar, signaler eller varför inte lite produktionsdesign? Och mer finns det att välja på. Ja ni ser ju varför jag sitter här iaf...Fast jag ska bara sitta här en stund! (Får väl se vad jag gör efter det...)
I veckan har jag roliga planer, utöver allt studerande förstås, som ju är hur roligt som helst...Imorgon blir det salsa med en svensk tjej Sofie, som också är från Linköping, som jag helt random träffade på universitetet enligt följande scenario:
Jag sitter på UPVs stora bibliotek vid borden där alla andra sitter och pluggar. Är helt inne i min värld av krafter, fjädrar och rotationer när jag helt plötsligt hör:
Hon: "Är du från Linköping?"
Jag: "?????????????????????...jaaa..."
Här har jag inte hört en jäkla kotte som pratar svenska på över två månader så ni kan ju föreställa er hur förvånad jag blev...kort och gott så såg hon mappen som jag hade på min plats på bordet. Jag har använt den mapp som vi fick full med info från LiU med det snygga anslagstavelmönstret (hittade jag just på ett ord?) och det kände hon såklart igen. Vilken slump! Tänk om jag hade haft en annan mapp eller om jag inte skulle ha haft den på bordet? Livet är lustigt ibland.
Hursomhelst så väntar denna vecka:
- S-A-L-S-A (!!!) med Sofie med flera
- Thanksgivingsmiddag hos Jaimes kollega. Denna aktivitet inkluderar också utklädning???
- Födelsedagsmiddag, botellon & utgång med teleco-spanjorerna. Kan ju inte bli annat än roligt! Får bara inte bli så roligt som förra gången. Då tjänade jag en ros men förlorade 200 kr för att jag trodde att jag hade tappat en biljett som jag senare upptäckte att jag bara hade flyttat från min plånbok till min kjolficka. Så att det skulle bli lättare att hitta den när den skulle användas...starkt jobbat där, Malin...
Avslutningsvis så har blogg. se finally accepterat EN av alla hundra bilder jag ville ladda upp. Jag blir tokig på det här, men förhoppningsvis kommer snart fler bilder att få förgylla min blogg! Håll till godo!
Nu är det två månader sen jag var har och satte mina fotspår på riktigt...skäms! Så här kan jag ju inte hålla på. Det är så himla roligt att gå tillbaka och läsa vad man hade för intryck och tankar tidigare i livet. Och då måste man ju hålla uppe skrivandet! Just det Malin. Skärpning!
Att flytta till Spanien är kanske det största jag har gjort hittills i mitt, än så länge, inte så jättelånga liv. Många förväntningar hade jag, föreställningar om hur det skulle vara. Hur det kunde vara. Ni vet redan en av mina osäkerheter som jag hade, som jag skrev för två inlägg sen. Men det finns mer. Och jag måste verkligen påpeka att det verkligen aldrig blir som man har föreställt. Aldrig.
Anledningen till att jag inte har skrivit på två månader skulle kunna vara för att jag har haft så mycket att göra. Upptagen med att hitta boende, upptagen med allt praktiskt arbete med universitetet, upptagen med alla mina nya erasmus-vänner jag har träffat iom "erasmus-nollningen" här i Valencia. Så har det faktiskt inte varit! Jag kan nog inte skylla det på något annat än lathet och att jag har haft jetlag med den stora omställningen. Här är rapporten på mina förväntningar och verkligheten (en kopp kaffe rekommenderas då detta inte är läst på 30 sekunder):
(1) Min största, och nästan självklara förväntan, om att det skulle hållas en så kallad nollning för alla utbytesstudenter här (som på underbara LiU), har inte alls klaffat med verkligheten. För ska man anordna en nollning så är det någon som ska göra det också och här finns inte ambitionen för det. Här utelämnas man till att styra ihop saker själv. STOR skillnad från när jag flyttade till Linköping. Visst finns det en massa lappar om en massa fester för erasmusstudenter hit och dit. Massor! Problemet är ju då att jag inte kom hit med någon annan student som också skulle studera på UPV. Men man kan väl alltid gå själv tänker ni då? Eeeh...skulle inte tro det! Jomenvisst, jag går väl själv till den där baren där de har gratis salsakvällar och jagar de andra stackars människorna i desperat behov av sällskap. Jag har fortfarande min stolthet och den vill jag behålla ett litet tag till.
(2) Att språket skulle bli ett stort problem, speciellt i och med de hemskt tunga kurserna som vi läser i vårt program, var ju ett faktum. Jag som, nu och då, känner att det är kämpigt på I, trots att vi läser på svenska, hur sjutton ska det gå med alla kurser på spanska?? Svaret på den frågan är: Skitbra! Är det något som har gått över förväntan är det språket. Tack och lov för kursen som jag läste parallellt förra året (har fått mkt gråa hår över den..) för den gav mig alla verktyg jag behövde för att kunna avancera så fort som jag har gjort. Så fort jag kom hit så har det i stort sett bara flytit på och spanjorerna tappar ordagrant hakan första gången de pratar med mig och får veta att jag bara har studerat spanska i ett år. I Sverige dessutom! Jag är så himla glad och imponerad över min egen förmåga. Har alltid velat kunna ett annat språk utöver svenskan och engelskan. Visst finns det fortfarande mycket kvar att lära. Men som jag har lärt mig på endast tre månader! Här blir jag verkligen osvensk och sträcker på mig av stolthet!
(3) Det här året fick jag ha sommarlov i tre månader. Två månader jobb och en månad ominstallation här. Jag kan ju inte säga att man får upp motivationen till att fortsätta studierna. Jag har varit fruktansvärt omotiverad till de stundande studierna. Jag ville åka till Spanien, jag ville lära mig ett nytt språk, få nya erfarenheter...men inte studera! Så det var lite motigt att börja gå till universitetet igen för att ytterligare ett år överarbeta hjärncellerna...till min förvåning så väcktes mitt intresse för att studera igen och jag har aldrig varit så intresserad av de saker jag har pluggat som nu. Jag vet inte om det är språket eller sättet de lär ut saker här (inga lektioner plus första tentorna i januari) men att jag till och med gillar (ja, ni läste rätt) att ta fram böckerna och sätta mig vid skrivbordet är en otrolig motivationshöjare som är mycket välkommen i mitt liv.
(4) Jag har ju flyttat långt en gång. Det gick ju otroligt lätt. I stort sett så fort jag satte min fot i Linköping så kändes det rätt och tryggt. Samma känsla måste ju då infinna sig vid flytt till ett annat land? Det är ju samma handling fast med en annan destination...vad fan tänkte jag med?! Såklart det inte är samma att flytta till Valencia som att flytta till Linköping! Linköping som fortfarande är Sverige betyder för mig trygghet. Miljön är i stort sett samma i hela Sverige. Det finns inte så många nyheter. Språket är också samma överallt. Kulturen är densamma. Inte i Spanien. Jag vet inte var jag ska börja förklara men för det första är miljön verkligen inte densamma ALLS här som i Sverige. För mig har Spanien alltid känts lite fattigt med sina gränder här och var med betonghus som ser förfallna ut, kombinerat med lite andra, för mig som är svensk ,"fattiga" intryck. I början har jag känt mig otroligt otrygg och när inte samma känsla infann sig som den jag hade när jag kom till Linköping, blev jag lite förvirrad.
Trött? Hungrig? Uttråkad? Spelar ingen roll. Jag är inte klar ännu. Vi har inte kommit till delen där jag är idag...
...idag har jag fortfarande inte träffat många utbytesstudenter, men ännu bättre många spanjorer som har gjort att jag har fått lära mig språket ännu bättre plus att jag får mer inblick i det spanska vardagslivet. Det var en av de sakerna som jag verkligen ville uppleva innan jag kom hit och jag hoppas det kommer fortsätta så
...idag kan jag prata timtals på spanska, vilket jag absolut inte kunde göra när jag kom hit i början. Finns ju dock fortfarande mycket kvar men jag känner att jag är på väg dit med stormsteg!
...idag bor jag i en lägenhet utan dess like, i en miljö och ett klimat utan dess like. Att det är snart är december och att jag gick med shorts idag är så otroligt härligt så det finns inte. Och lägenheten...jag vill aldrig lämna den här lägenheten. Jag ska ta med mig den vart det än bär vidare i livet. På nåt sätt...
...idag är jag med den människan som jag vill vara med för alltid. Bland det bästa jag har gjort är att flytta ihop med honom. Jag vill bo med honom och vara med honom för alltid. Inte för att jag bör tänka så, utan för att jag verkligen vill det.
Det finns en hel del jag inte har skrivit om, roliga saker. Men jag ska verkligen försöka ta tag i min blogg och skriva om det. Bara det gick att ladda upp lite bilder också! Jag har faktiskt, hör och häpna, tagit jättemycket kort och de är så himla fina så jag skulle så gärna vilja visa dem. Med det säger jag bara:
Fortsättning följer...
22 år, kommer från Luleå, flyttade till Linköping när jag var 19 för att plugga till civilingenjör med inriktning Industriell Ekonomi under fem år. Under mitt tredje år på universitetet tog jag mitt pick och pack till Valencia. Det är där jag befinner mig nu. Med min spanjor som jag träffade när han åkte till Linköping under min första hösttermin, flyttade in i min korridor och som jag efter en mycket kort tid blev alldeles tokkär i. Passion och dans är något som liksom bara hör ihop. Lika mycket som alla vet att ett och ett blir två så är dans min passion i livet, och har alltid varit. Resten får ni fylla i själva genom att läsa min blogg!