Malin

Tack för det! Det är så himla skönt med sol så det är inte klokt! Hoppas att det är så här varmt i Luleå när jag kommer upp...fast det spelar ingen roll om det är samma gradantal där som här om det blåser. För här blåser det varma vindar och däruppe existerar nog inte varma vindar. Gud vilket intressant inlägg! Nä, nu får jag skärpa mig. Ska komma på nåt bättre att skriva nästa gång. Men nu: Sista träningen med Dekkadans!

---

Ja, just nu känner jag mig väldigt slut i skallen och inte alls uppåt. Det är inte så att jag är ledsen heller. Men jag har pluggat hela hela dagen och jag har som jag kanske har nämnt tidigare (?) varit ganska stressad över detta plugg. Jag funderade på att gå och lägga mig för över en timme sen, men jag har inte pratat med Jaime på hela dagen och han borde vara hemma nu från lite äventyr. Men snart ska jag sova! Och sen blir det en till dag med plugg. Min cykel fick för övrigt punktering (på bakdäcket dessutom) för andra gången på en vecka. Nu ska jag lämna in den till en norrlänning så vet man att den blir fixad. Jag har varken tid, ork eller nog med kunskap för att fixa det själv.

Självpepp hade varit bra just nu, men jag antar att man har såna här dagar ibland. Speciellt när ens älskling inte är här.

I förrgår skulle jag egentligen ha varit på dansträning. Igår skulle jag egentligen ha varit i skolan. Igår kväll skulle jag egentligen ha gått på Sof. Att vara sjuk nu är så otajmat det bara kan bli. Det är väl bara att acceptera antar jag. Men att det ska ta så lång tid för en meningslös förkylning att iaf bli så pass mild att jag kan göra nånting accepterar jag inte! Normalt sett gör jag precis allt med en förkylning. Man är ju trots allt bara lite snorig och kanske hostar en del. Men den här gången har det slagit ut mot hela min kropp i form av huvudvärk, yrsel och matthet. Jag är inte helt van med det och har svårt att bara låta det ha sin gång.

Ikväll vill jag gå på sof så jag hoppas att jag blir bättre under dagen och den här gången ska jag banne mig ta det superlugnt på träningen. I tisdags tog jag det lugnt halva träning men sen med den nya koreografin var det kört.

Idag är det äntligen två månader tills vi träffas igen. På nåt sätt känns det bättre än två månader och en vecka. Så från och med imorgon är det iaf mindre än två månader kvar. Borde jag inte få en medalj i positivt tänkande?

Annars så längtar jag fortfarande grymt mycket tills jag åker till Luleå. Pratade med Anncha häromdagen och det ska bli så kul att träffas igen! För några dagar sen insåg jag att jag bara har varit hemma i två veckor under mitt andra år här i Linköping. Helt galet, men jag har faktiskt inte haft tid att vara hemma mer än så. Visst , jag hade väl kunnat rata Spanien de båda gångerna. Men det vill jag ju inte eftersom att jag är i Luleå under somrarna. Stackars Jaime var ju över tre veckor i Luleå förra sommaren och 4 veckor nu i sommar. Fast han verkar ju vilja det, den sötnöten ;)

Slut för idag, tack för idag!

inte bra alls...jag hoppas att skolan imorgon kan ge mig en liten knuff i rätt riktning för just nu vet jag inte vad annars som ska kunna göra det. Det är ju så löjligt att känna sig så här nere bara för att han är långt, långt borta från mig en mycket lång tid. Vi kan ju fortfarande prata med varandra i stort sett hur mycket vi vill så det är ju inte så att vi inte kommer ha två månaders full isolering ifrån varandra.

Jag skulle egentligen laga mat nu, men jag öppnade kylen och kände att: "Nej, jag orkar inte, jag har ju inte ens någon aptit" Jag hoppas och tror verkligen att det kommer kännas bättre snart. Det har ju bara gått två dagar trots allt. Frågan är bara när.

Det blev inget UK 2009 för mig trots allt. Att från och med ikväll inte få träffa Jaime igen på två månader gjorde mig inte jättepepp för överlämning och UK. Hoppas att tiden går fort.

---