Malin

I förrgår skulle jag egentligen ha varit på dansträning. Igår skulle jag egentligen ha varit i skolan. Igår kväll skulle jag egentligen ha gått på Sof. Att vara sjuk nu är så otajmat det bara kan bli. Det är väl bara att acceptera antar jag. Men att det ska ta så lång tid för en meningslös förkylning att iaf bli så pass mild att jag kan göra nånting accepterar jag inte! Normalt sett gör jag precis allt med en förkylning. Man är ju trots allt bara lite snorig och kanske hostar en del. Men den här gången har det slagit ut mot hela min kropp i form av huvudvärk, yrsel och matthet. Jag är inte helt van med det och har svårt att bara låta det ha sin gång.

Ikväll vill jag gå på sof så jag hoppas att jag blir bättre under dagen och den här gången ska jag banne mig ta det superlugnt på träningen. I tisdags tog jag det lugnt halva träning men sen med den nya koreografin var det kört.

Idag är det äntligen två månader tills vi träffas igen. På nåt sätt känns det bättre än två månader och en vecka. Så från och med imorgon är det iaf mindre än två månader kvar. Borde jag inte få en medalj i positivt tänkande?

Annars så längtar jag fortfarande grymt mycket tills jag åker till Luleå. Pratade med Anncha häromdagen och det ska bli så kul att träffas igen! För några dagar sen insåg jag att jag bara har varit hemma i två veckor under mitt andra år här i Linköping. Helt galet, men jag har faktiskt inte haft tid att vara hemma mer än så. Visst , jag hade väl kunnat rata Spanien de båda gångerna. Men det vill jag ju inte eftersom att jag är i Luleå under somrarna. Stackars Jaime var ju över tre veckor i Luleå förra sommaren och 4 veckor nu i sommar. Fast han verkar ju vilja det, den sötnöten ;)

Slut för idag, tack för idag!