Det är över nu
Men Nolle-P 2008 är då rakt inget som jag kommer att glömma! I år fick man stå på den andra sidan, vilket är lite annorlunda. Eller mycket annorlunda rättare sagt! Det har varit så mycket att stå i under hela tiden, men vi har gjort det jäkligt bra. Och E-klassen är i år, som varje år, den bästa klassen. Kunde inte ha fått bättre nollan att ta hand om än dem. Därför är det lite sorgligt att det är över.
Vi hade den sista sittningen under Nolle-p igår: Nollephesten. Det var en jätterolig sittning, om inte den roligaste faktiskt (ja den rosa sittningen har faktiskt konkurrens) och det var så skönt att få umgås öppet med Emma igen. Jag kände mig så stolt när hon stod där uppe på scenen och blivit officiellt civil igen. Jag var stolt över dem alla när de stod där, för jag vet att jag aldrig hade orkat det de har gjort/kommer göra.
Nåja, one down, one to go; på onsdag är det Kalas som gäller. Känns som att jag skulle vilja träna i en månad till. Nej fan, ett år till! Men det skulle nog aldrig bli så perfekt som jag vill att det ska bli. HIttills har vi ändå kämpat jättehårt. Och fem nya koreografier utslängda på två veckor är inte lite det.
Mycket händer nu. Skolan har kört igång, ligger redan efter i allt känns det som. Men ingen panik, är väldigt van vid det nu så det känns luugnt. Jaime den stackarn är i Spanien igen och skriver tentor. 16 dagar kvar tills vi ses. Känns inte som sist när jag var helt knäckt över att vara ifrån honom. Det är nog just för att jag har så mycket här och att jag inte har någon konstig sjukdom heller. Guuld!
Eftersom att jag har tappat bort min kamera, klantig som jag är, så har jag heller inga bilder att förgylla inlägget med. Men det kanske löser sig så småningom.
Har man inget vettigt att skriva ska man inget skriva heller.