Luleå.
Då har jag varit här uppe i en vecka och en dag och det känns mer som att jag har varit här i tre veckor. För att ta detta i kronologisk ordning ska jag ta och berätta lite om resan. Jag åkte tåg hela vägen upp, från Linköping till Luleå. Att åka tåg hela vägen är faktiskt inte så farligt som man kan tro, trots sittplatsen. Det enda som var störande som jag inte hade räknat med, var att i min vagn hade jag turligt nog äran att få lyssna på en A-lagare som inte kunde hålla mun i hela 12 timmar. 12 timmar! Visst var han rolig också såklart. Började prata lite engelska (eller vad man nu ska kalla det) och spelade lite munspel ("I am music!" utbrast han), men det var bara roligt de första 10 minutrarna. På natten kändes det som att hela vagnen ville slänga ut honom ur vagnen, vilket de också lät honom veta. Men ingenting hjälpte och när han äntligen, efter 12 timmars restid, klev av tåget var allt så lugnt och skönt och ville nästan åka tåg i 12 timmar tid för att få tillbaka de timmarna han hade hållit låda.
Sen jag har kommit hit har jag träffat mamma och pappa såklart, farmor och farfar, A-C en hel del och så har jag haft en mycket trevlig kväll med Carro. Sen i måndags har jag dessutom haft introduktion med jobbet. Jag ville ha det trots att jag jobbade där ifjol eftersom att jag ville kolla vilka nya knäppgökar vi har att ta hand om. Till min förtjusning har jag upptäckt att vissa av de besvärliga (nästan alla faktiskt) inte är kvar hos oss. Antingen har de flyttat in i äldreboendet eller så har de gått bort (may them rest in peace) och de nya är så himla gulliga. Så just nu känner jag att åtta veckors jobb där kanske inte blir så dumt!
Jag vill ha en kamera!
