Här.
Nu är jag här. "Hemma" igen. Känns ganska skönt faktiskt. Om än lite lustigt. Alltid när jag sätter min fot här i Luleå, så känns det som att flytten och det nya livet i Liköping aldrig har ägt rum. Det är som att allt bara varit en dröm. Kommer det alltid att kännas så här när man är på hembesök?
Och så var julen över. Än en gång. Den försvann fortare än den kom. Jag antar att det är för att jag det här året inte behövt flänga runt som en tok i tre dagar för att hinna med att fira med alla de närmaste. Brukar alltid fira julafton antingen med mamma och hennes släkt, eller pappa och hans släkt. Sen juldagen är jag med den sida som jag inte var med på julafton. Annandagen brukar på något konstigt vis ändå innehålla en tredje julafton med någon av släktingarna. I år var det annorlunda. Först var jag hos farmor och farfar och hade det jättetrevligt, med pappa, bror och min farbror och hans familj. Sen vid femtiden skulle brorsan dra iväg till min morbror, där mamma, mormor och en massa höll till. Eftersom att vi hade hunnit med allt som var viktigt, hos farmor och farfar, vid den tiden så följde jag med dit. Var inte där så länge, typ en och en halv timme, men jag kände ändå att det räckte. Fick nog mycket tid att visa mig och önska alla en god jul osv osv. Var kul att träffa alla på en dag, men nu känner jag mig ändå lite tom. Det är redan över. Är inte van vid att det tar slut så fort. Jaja, är väl bäst att vänja sig vid sånt här antar jag. Inget, verkligen inget, vara för evigt.
Har förövrigt tagit en massa bilder så att jag kan visa min älskade ***** vars jag kommer ifrån och alla som betyder nåt. Apropå de som betyder något..imorron ska jag få träffa min underbara Ann-Charlotte igen! Ska bli såå himla skönt att få se den underbara människan igen. Och som om det inte räckte för att göra min dag fulländad så ska jag äntligen, äntligen få träffa Carro igen (!), känns behövligt måste jag säga. Saknar dig så otroligt mycket så det går inte att förklara.. :)
En sak som jag verkligen, verkligen skulle vilja göra just nu är att gå ut och röra på mig. En promenad, en joggingtur, ett fyspass, vad som helst! Har inte varit på campushallen och tränat på tre veckor nu tror jag. Och det känns. Visst, jag har ju dansat, men ändå, det räcker inte att dansa två gånger i veckan, vi har nämligen utelämnat det viktigaste under våra träningar ett tag nu; fysdelen. Hmm, jag kommer nog slå ihjäl mig om jag tar mig ut nu på stigen vid vattnet, är så fruktansvärt halt! Men men, hälften vågat hälften vunnet är det väl? ;)
Nu kom jag på att tänka på vad jag väntar mig av den här hemtrippen. Man ska alltid ha det klart för sig så att man sen inte sitter där på flygplanet på väg hem igen (Hem som i Linköping den här gången :p ) och är besviken för att man inte fått ut det man ville av besöket...
Så, det jag har tänkt mig är följande: Såklart vill jag träffa alla mina vänner jätte-jätte-mycket, det är i topp på min prioritetslista. Sen vill jag förstås träffa mina föräldrar och brorsan mycket. Tro det eller ej så har jag saknat de kära päronen..Min farmor & farfar! De vill jag verkligen ägna mig tid åt. Stackars farfar som var så bekymrad över att inte få se mig mer sen jag flyttat. Så himla gulliga är dem. Mormor & morfar har jag också tänkt hälsa på förstås!
Vad har jag mer i åtanke? Jo, ska verkligen sätta fart på fläsket, en höög prioritet. Det hjälper mig så himla mycket, får mig att må så bra så det finns inte. Det var nog allt. Såklart ska jag ta vara på den här tiden som jag har här i Luleå, så mycket som jag har längtat (?!) efter att komma hit. Nä, jag känner på mig att det här kommer bli riktigt bra...
Allt skulle dock vara så mycket lättare om du bara slutade att spöka i min hjärna... ;)
levhärochnulevhärochnulevhärochnulevhärochnulevhärochnulevhärochnnlevhärochnulevhärochnu
