Malin

Oj oj oj, vilken kväll! Jag hade så sjukt roligt hela kvällen. Från det att jag och Elin, spiknyktra, klev in genom Joels dörr, till att jag askalas nästan däckade hos Jacke.

Men nu dagen efter, när jag egentligen ska sitta och plugga stenhårt så mår jag lite sämre. Längtar tills mitt kramdjur vaknar så att jag får höra hans röst. Men det kommer nog inte ske än på ett tag. Han kom inte hem förrän vid halv tio imorse så han ligger nog stendöd i sin säng.

Nu är det bara två dagar kvar tills han kommer hem igen. Usch vad jag längtar. Jag hatar att vara ifrån honom så länge. Två och en halv veckor, tre veckor, en månad, elva dagar, det är fasen inte okej. Hojja! Som tur är så har jag varit väldigt upptagen så det har gått riktigt bra. Men efter i onsdags, efter kalas, så fick man ju mer tid att stanna upp och känna efter. Och efter det har tiden bara gått så himla långsamt. De sista sju dagarna har känts längre än de tolv första dagarna. Men men, får hoppas att de här två dagarna går av bara farten för jag står inte ut att vara utan dig...