Malin

Jag blir alltid så fascinerad av människor. På människors beteende och inverkan vi kan ha på varandra, utan att vi ibland har en aning om det själva. Att en person som är dig så nära kan göra dig så lycklig, att en vilt främmande människa , t ex en busschaufför eller expedit kan göra din dag genom att vara genuint trevlig. De som gör mig mest fascinerad är ändå de som kan bete sig på ett sånt sätt som kan göra dig så otroligt frustrerad, arg och besviken på en och samma gång. Gör de det även utan att tänka på det själv så blir jag bara förstummad. Hur kan vissa inte förstå hur man ska bete sig? Eller än värre; Hur kan en människa inte förstå hur de ska bete sig, mot sin så kallade vän?

Så otroligt besviken jag blev när du sa det där, kändes som en klockren käftsmäll. Och att du själv inte verkar tycka att du är ohyfsad kan jag på fullaste allvar aldrig lyckas klura ut. Du lyckas låtsas som att allt är som vanligt och frågar när du kan komma hem till mig och sy på din overall.

Inte fan vill väl jag bjuda hit någon till mitt hem som varken tar hänsyn eller respekt till mig(?!). Och vad som är ännu sorgligare är att du inte längre ser den jag är. När jag tänker efter kanske du aldrig gjorde det.

Jag rätar på ryggen, sätter näsan i vädret, ler mot dig och skrattar inombords.
Eller, för att vara helt ärlig; jag vill räta på ryggen, jag vill sätta näsan i vädret och jag vill skratta åt dig.
Varför känner jag att jag måste vara just dig till lags?