Malin

Carpe Diem!

Instängd

Publicerad 2008-06-22 00:31:23 i Allt & inget


Idag har jag faktiskt känt mig nere. Vilket nuförtiden inte är alltför ovanligt måste jag ändå tillägga. Det är synd att det ska vara så här på ett sätt. Trots att jag vet orsaken blir det efter ett tag jobbigt att känna sig obekväm, instängd och otillgänglig. Sen att jag har fått tillbaka min halsont gör inte saken bättre. Usch, jag blir så less. Jag försöker att tänka positivt (eller var det där vekligen sant?) men ändå blir det inte bättre. Vaknar jag och känner mig otillfreds med tillvaron så blir det oftast så hela dagen. Och inte bara det; under dagen blir det bara värre och värre och ensamheten växer inom mig även om jag har personer runt omkring mig. Oavsett att jag vet att vi kommer att träffas om...17 dagar (tekniskt sett 16 dagar) så känner jag mig så himla deprimerad ibland. Jag vet inte varför det kan vara så olika från dag till dag. Jag önskar verkligen att det inte kändes så här himlarns tungt. I julas var det så perfekt att vara här hemma, jag var så glad och att du och jag var ifrån varandra påverkade mig inte negativt, som det gör nu...Mamma sa att det beror på att den här gången så vet jag att det är under en längre tid vi är ifrån varandra. Men ändå. Jag har ju mina kompisar, föräldrar och släkten här att glädjas med. Jag har nu inte varit nedstämd hela tiden när jag har träffat alla. Men som till exempel idag när jag var i min mammas stuga med mormor och morfar så kändes det så himla jobbigt och jag kände mig så låg. Medan igår var det inte alls jobbigt, jag hade det hur trevligt och jag var hur glad som helst när jag och pappa var i Boden hos min farbrors familj. Det är sådana kontraster mellan dagarna och jag känner mig så orkeslös på alla upp -och nedgångar. Antar att det också påverkar.


-There's a hole in the sky


För att inte göra er (även mig själv) alltför nere med mitt deprimerande skriveri kan jag ju berätta att jag just nu håller på att lära mig spanska. Jomenvisst! Jag pallrade mig till biblioteket och lånade en spanskabok, steg 1, för gymnasiestudier med medföljande cd-skiva. Det går faktiskt bra, jag har snappat upp mer spanska än vad jag tidigare trodde att jag hade gjort. Se där! Jag hoppas bara att det kommer etsa sig fast och gro där uppe i hjärnkontoret. Det är inte så lätt som man kan tro!

I tisdags var jag och kollade till skötebarnet, som till min och Ninas förskräckelse ska överlåtas till någon annan. Det var jag och brudarna som satt och snackade och smuttade vin (alternativt vatten). Jag har saknat de stunderna så himla mycket märkte jag. Mer än vad jag trodde. Då kan jag säga att jag mådde bra! Guld värt.


 Annars har jag inte så mycket mer jag vill få ur mig. Jag ska försöka läsa lite mer español, prata med Jaime och sen gå och lägga mig (och hoppas på det bästa imorgon).

¡Buenas noches! ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget

Publiceras ej

Om

Min profilbild

Malin

22 år, kommer från Luleå, flyttade till Linköping när jag var 19 för att plugga till civilingenjör med inriktning Industriell Ekonomi under fem år. Under mitt tredje år på universitetet tog jag mitt pick och pack till Valencia. Det är där jag befinner mig nu. Med min spanjor som jag träffade när han åkte till Linköping under min första hösttermin, flyttade in i min korridor och som jag efter en mycket kort tid blev alldeles tokkär i. Passion och dans är något som liksom bara hör ihop. Lika mycket som alla vet att ett och ett blir två så är dans min passion i livet, och har alltid varit. Resten får ni fylla i själva genom att läsa min blogg!

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela