Sista kvällen.
Som sagt, sista kvällen i Luleå. Sitter och slöar i soffan och pappa sitter och ser på Paradiset på dumburken. När jag kom hit hade jag mina förväntningar på hemvisiten här. Dock hade jag aldrig anat allt som kom att hända. Saker som jag aldrig tidigare ens hade trott på om någon berättat det för mig i förväg..Hursomhelst så har jag haft det underbart här hemma. Jag har fått träffa alla, verkligen ALLA, som jag hade hoppats på att få träffa. När jag flyttade så var jag orolig för att tappa kontakten med kompisarna här, men nu när jag kom tillbaka hit igen kändes det som att jag aldrig hade varit borta. Ovärdeligt.
Det förra året slutade verkligen i en smärre kaos och om jag skulle sammanfatta 2007 med tre ord skulle det vara dramatisk, betydande och oväntat. Mycket har hänt, mycket som också skulle kunna betraktas som dåligt. Men det var nog bland det bästa som hänt. När 2007 startade var mina förväntningar att jag skulle gå min egen väg här i livet och om jag ville göra något av hela mitt hjärta skulle jag inte låta någon stoppa mig, för det skulle jag ha fått ångra. Jag visste också att jag ville bort härifrån, Luleå höll på att kväva mig. Och mycket riktigt, jag tog mitt pick och pack och drog till Linköping för att uppleva ett eget äventyr, med förhoppningen om att Daniel skulle följa med mig inom kort. Efter många om och men så beslutade vi att han skulle komma efter ett år. Men det skulle vi klara! Oh ja! Jag älskade ju han så himla mycket under den här tiden, så inget kändes omöjligt. Men ack så fel man kan ha. Nu har jag lärt mig att inte vara så blåögd. Långdistansförhållanden funkar inte för mig. Speciellt inte då man i samma veva bygger upp ett helt nytt liv. Så att det tog slut mellan oss kändes som det enda rätta och jag har bara med tiden blivit mer och mer säker på det, till slut fanns det inga tvivel om det. Vi ska helt enkelt "bara" vara vänner.
Årets händelser 2007: Bulgarien med Paola, flytten till Linköping, Nolle-P, Dekkadans, Tysklandsresan, alkoholistbeteendet, Jaime
Så vad har jag för förväntningar inför det här året?
Jaa, säg det. För första gången vet jag inte riktigt vad jag ska tro, Det är något jag har lärt mig från det passerade året. Man kan verkligen aldrig veta. Hade aldrig vid årets början trott att jag verkligen skulle flytta till Linköping, välja att bo i korridor, att det skulle ta slut mellan mig och Daniel eller att jag skulle bli galet kär i en spanjor (?)
Livet är verkligen oberäkneligt, men det är det som är tjusningen. Det har som sagt varit en berg-och-dal-bana och jag kan önska bort vissa saker som har gjort mig så illa. Men det vill jag inte, för det är erfarenheterna som gör att vi växer som människa. Det här har lätt varit det bästa året i hela mitt liv, oavsett vad.
Men nu skulle jag nog vilja att nästa år blir lite lugnare...
Det förra året slutade verkligen i en smärre kaos och om jag skulle sammanfatta 2007 med tre ord skulle det vara dramatisk, betydande och oväntat. Mycket har hänt, mycket som också skulle kunna betraktas som dåligt. Men det var nog bland det bästa som hänt. När 2007 startade var mina förväntningar att jag skulle gå min egen väg här i livet och om jag ville göra något av hela mitt hjärta skulle jag inte låta någon stoppa mig, för det skulle jag ha fått ångra. Jag visste också att jag ville bort härifrån, Luleå höll på att kväva mig. Och mycket riktigt, jag tog mitt pick och pack och drog till Linköping för att uppleva ett eget äventyr, med förhoppningen om att Daniel skulle följa med mig inom kort. Efter många om och men så beslutade vi att han skulle komma efter ett år. Men det skulle vi klara! Oh ja! Jag älskade ju han så himla mycket under den här tiden, så inget kändes omöjligt. Men ack så fel man kan ha. Nu har jag lärt mig att inte vara så blåögd. Långdistansförhållanden funkar inte för mig. Speciellt inte då man i samma veva bygger upp ett helt nytt liv. Så att det tog slut mellan oss kändes som det enda rätta och jag har bara med tiden blivit mer och mer säker på det, till slut fanns det inga tvivel om det. Vi ska helt enkelt "bara" vara vänner.
Årets händelser 2007: Bulgarien med Paola, flytten till Linköping, Nolle-P, Dekkadans, Tysklandsresan, alkoholistbeteendet, Jaime
Så vad har jag för förväntningar inför det här året?
Jaa, säg det. För första gången vet jag inte riktigt vad jag ska tro, Det är något jag har lärt mig från det passerade året. Man kan verkligen aldrig veta. Hade aldrig vid årets början trott att jag verkligen skulle flytta till Linköping, välja att bo i korridor, att det skulle ta slut mellan mig och Daniel eller att jag skulle bli galet kär i en spanjor (?)
Livet är verkligen oberäkneligt, men det är det som är tjusningen. Det har som sagt varit en berg-och-dal-bana och jag kan önska bort vissa saker som har gjort mig så illa. Men det vill jag inte, för det är erfarenheterna som gör att vi växer som människa. Det här har lätt varit det bästa året i hela mitt liv, oavsett vad.
Men nu skulle jag nog vilja att nästa år blir lite lugnare...
