Malin

Jaha, då har man varit "hem" en sväng. Jag vet inte längre vad som är hemma för jag och alla andra blir förvirrade då jag hela tiden säger hem, som i rummet i Linköping, och hem som i Luleå. Hursomhelst så var det lite bittersweet att hälsa på. Det var hela tiden folk som skulle besökas. Just när jag och Daniel fick andas och känna efter så skulle vi fara iväg till mamma, pappa, mormor & morfar eller farmor & farfar. Sen träffade jag förstås Paola och A-c, ett kärt äterseende för övrigt ;)

Jag vet inte riktigt varför jag inte kunde slappna av och bara vara mig själv när jag kom till Luleå.. eller jo jag vet varför. Sen när jag och Daniel lyckades lösa det så var det bara en natt och en halv dag kvar för oss. Och tårarna rann som vanligt när vi skiljdes åt, men lite lättare gick det ändå.

Annars så kommer jag nog inte klara duggan på onsdag, ligger sjukt efter i huvudet och i boken, men det är bara att satsa på omduggan i så fall. Inget mer med det.   



Man ska alltid tänka på konsekvenserna innan man gör något man får ångra. Och man ska ALLTID hålla fast vid sina värderingar. Det är då ett som är sant...