Malin

Helt otroligt vad folk kan förändras. Helt otroligt hur planer kan förändras. Man kan aldrig veta, det är då ett som är säkert. Det är både skrämmande och spännande. Skrämmande, för att det kanske inte funkar som jag tror. Kanske kan jag inte komma och hälsa på så mycket som jag vill. Kanske vill jag inte ens hälsa på till slut. Det skulle vara för hemskt. Men jag har sett folk som flyttat, byggt upp ett liv, blir så trygg i sitt nya liv att de vänder ryggen åt allt det gamla. Usch det vill jag verkligen inte! Jag vet att jag ältar, men tills jag inte vet hur det kommer att bli så kommer jag fortsätta med det. Det är fan 120 mil. Fortfarande! Jag har kollat och det är fortfarande lika långt mellan Luleå och Linköping. Jag förstår inte varför jag har tagit det här så bra? Varför tror jag på det  här så mycket att jag knappt bekymrar mig? Visst, jag sitter och funderar över återkommande frågor, men jag känner mig inte bekymrad. Bara fundersam. Men vill man så kan man! Det gäller allt! Kalla mig naiv men det tror jag på. Så länge man har kvar orken.

Tanken slog mig idag att tänk ifall jag glider ifrån mina vänner. Mina allra bästa vänner. Imorgon får jag iaf träffa min A-c. Thank God! Du får bara inte glömma bort mig när jag flyttar, och du måste komma och hälsa på mig där nere sen! Promise!

Spännande, för att det är kul att inte veta. Det är kul att ha förväntningar, förhoppningar och bygga upp sin egen uppfattning om vad som kommer hända. Nä, spänningen vinner över det skrämmande.
Nu är det bara 3 veckor och 3 dagar kvar tills jag tar mitt pick & pack och drar..



Jag välkomnar framtiden med öppna armar.