Why cant soon be this very moment?
Sitter och lyssnar på Lifehouse, underbara låtar som påminner mig om en underbar människa. Eller behöver egentligen ingen musik för att framkalla den känslan. BARA två veckor kvar nu tills vi träffas igen..känns lite kämpigt måste jag medge. Men då är det tur att jag har en massa saker att roa mig med här i Luleå. Om än tiden ändå känns som att den står still.
Fortfarande så har jag svårt att säga att vi är pojkvän/flickvän. Otroligt konstigt med tanke på att jag kan säga att vi har ett förhållande och är tillsammans. På något underligt vänster så tycker jag inte om de orden längre. Tror att det är för att jag svor på att inte skaffa pojkvän på en väldigt lång tid igen, efter att det tog slut mellan mig och Daniel. Fast att ha ett förhållande och att vara tillsammans med någon är ju samma sak som att ha en pojkvän...nu är det officiellt; jag är knäpp!
Juldagen iaf, bestod av en reunion hos Paola med alla mina käraste vänner. Fick äntligen träffa Carro! Ett mycket kärt återseende. Kvällen var otroligt trevlig, drog till Magma, stod i världens kö med som vanligt otrevliga människor som var sur för att man inte kunde stå emot när andra puttades, så fick man skulden. Yeah right, som om lilla jag skulle ha orsakat den tumult som uppstod bakom hans (och alla andras) ryggar...?! Lyckligtvis så kände Paola en av vakterna så vi kunde lugnt smita förbi hela den milslånga kön. Muchos gracias!
Det som var så himla roligt med att träffa alla i tisdags var att alla var så kära. Helt jäkla sjukt! Var så roligt att se alla vara det på samma gång!
Waking up I see that everything is ok
The first time in my life and now it's so great
Slowing down I look around and I am so amazed
I think about the little things that make life great
I wouldn't change a thing about it
This is the best feeling